Likt Narkissos sitter jag där, begrundande, betraktande. Outgrundande spegling och bild. Mot berget jag hör, ekot av skogen, av en röst, av en tid och en tanke.
Jag finns här, men var är ni? Ni som var och blir, ni som nu är det ni är. Outgrundande spegling i timande tid.
Eko hon vandrar, finns hon väl här? Jag sitter kvar, här där jag är och i den skrud jag mig klätt.