Grenar griper mot skyn, strävar till höjd ur jordens mineral. Fundament i ovan och nedan och allt vrider sig runt slingrande stigar, änglarnas väl och skogens själsliga väg.
Jag har ju talat om att koka soppa på en spik här förut, den sköldpaddssoppa som här serveras. Någon kanske är intresserad av receptet. Jag har i vart fall skrivit ner det:
Maskinen är predestinerad, men den ger utrymme för en värld inom sig med upplevd frihet, du i nuet. -------------------------------------------------------------------------------- Receptet är formulerat på kristen grund, då detta är min kulturella språkdräkt. Detta är totalitetens fem** punkter med anvisningar. *) Ordet skola härleds etymologiskt ur grekiskan och betyder fri tid.
**) Fem=penta, syftning se här. Vem talar jag till i forntida visdoms tolkning? Kommunikanten. Som om du inte redan vet, denna ledelses vägledning. Men du vet när jag vet, innan är vi vetande ovetande, omedvetandevarande i oss själva. Jag talar till min framtid i det förflutna som lämnas tillbaks: gåvan om målet.
Denna skapande personliga mittpunkt, i varats bild, till dess bild. Denna, i vilken den lär sig spänna bågen, att träffa målet med allt som är. Urtida eldpil från tid till nu. Skapelsevarats historia ger den som är förflutenhetens gåva som dess plats i framtidens sken, dennes nu. Här han ser, sig själv, sitt sanna väsens natur av naturhistorien vuxen och denna är denne i sann uppfattning. Mytiskt väsen, alltings bild och ursprung. Okänd och osedd i omedveten bild på fullkomnings färd mot ros som är som ros. Utvecklings väsens begynnelse, människotillblivandet som nutida kropp och tillblivelsens väsen i dess framtid genom dess adept. Översinnlighetens skådande process, obunden genom historia och rum. Adeptens tankars högre språk i det förborgade sinnliga. Blivelsens frivilliga innersta goda och sanna ur dess nu av nödvändig erfarenhet söndrade ursrungsvärld. En erfarenhetsvärld som alltmer kräver de första egna självständighetsstegen ur materialismens illusoriska brottargrepp av nödvändigt tillåtet onts godhetssträvan. Denna det tillåtna ondas materiella erinran av det en gång goda och ondas vardandes strävan. Ägnelsens tillåtna ondas förlösande invigning i övervinnelsen. Vilsegåendets gåva, friheten, Guds tillåtna ondas goda strävans ledning mot fri och sann kärlek. Den som ärs obundna frihets kärlek till den som skall bli. Självständig och fri. Guds fria kärleks tillblivelses kraft, det ondas fösande ur paradis till avgrunds insikts utveckling. Det tillkämpades återlösen i den sanna skådelsens goda framtid. Mörkrets änglars fasta ledning mot ljuset, det godas och ondas fjärran mål: den in mot framtidens fader växande gudomlige sonens medvetandeblivelse och vardande: förkroppsligandet av människosonen i kropp och ande. I honom flyter gudomlig och mänsklig framtid samman till framtidsgestalten: fadern, sonen och den helige ande förkroppsligad. Den utvecklingens ström där den gudomliga och mänskliga historien blir ett där Gud i det mänskliga söker sig ett nytt paradis. Där stiger en alldeles ny uppenbarelse och livsyttring av gudomen fram, aldrig tidigare skådad. En gud född ur människosonen med historisk helig bild i Jesus Kristus. En livsyttring som börjar i sonen och går vidare ut i mänskligheten i den återfödelsens värld Gud så söker i sin egen tillblivelse i, sin födelse i Människan som är hans nya rike där han vandrar hand i hand med människans erfarenhet, och därigenom vunna villkorslösa kärlek och frihet. Tålmodigt väntar guden på den kallade människans ut ur sig själv upptäckande att hon är en konung i sitt rike och att detta är guden, den den ofullkomnade människans varseblivningsförmåga överstigande. Så frälser människan genom sin ofullkomlighets fullkomnande Gud till hans rike, detta ligger i människans skapande hand genom egen fri viljas strävan mot sin så från himlen nedstigande sanna bild, för vilken hon medvetet behöver öppna sig och överlämna sig till på gott och ont med tillit om det ändå bådas och hennes förenade strävan mot det ljusa goda. Detta är ingen lära, det är en det enskilda fördjupandets process genom egen erfarenhet och kunskap till ett unikt gudomligt varande, den som är: den förgudade människan i sin sanna bild. Detta den historiska kristusbildens transformation till människosonen i adeptens medvetande harmonierar historia och mystik till ett meningsfullt varande och blivande. De förborgade visheterna i kristenhetens andliga bildspråk är inte en historia som skall tros, den döljer det människan behöver veta för den som på adeptens väg blivit förtrogen med mystiska, inre upplevelser. De inre tilldragelser som alltid och alltjämt utspelas under denna guds egen födelse i den mystika själen. Gud på korset är en korsfäst gud inom varje människa, och människan själv är denne. Prästerna och deras auktoritativa heliga böcker är försynens tidlösa bilder som visar mot det djupaste i människans väsen. Inte bildernas Gud, utan den unika gud som är du. Bilderna har inget av tillfällighet över sig, de är transformerade ur adeptens egna materiella liv, genom tid till historia för lärdom, insikt och erfarenhet: en den egna själens födelse, materiella liv, korsfästelse, uppståndelse och fullkomnande. Det är först då kristendomen får en betydelse utöver den materiella lärans ofullkomliga väg. Historien är din egen historia som blir verksam mystisk kraft, föreningen med det översinnligas sanna verklighet som är det blivande, i vilket den som är är. Medveten om sig själv och herre över sig själv i den sanna jagbild där det så förvandlade onda blir fruktbar del i det högsta goda. Mörkrets makt en ljusets kraft för Kristi återkomst uppdagas i dessa skådande själsögons framväxt. Andeögon som ser det som redan finns och alltid funnits, den förborgade närvaron och blivandets apokalyps. Kristushemlighetens kommunion som viger människa till Människa, i sin bild. Fri som örnen under kolurerna. Forsens vilja över strömmande å, forellens andetag i lekande vatten, en vilja om ståndplatser och livsrum i Andromedas skogar.
En virvlande färd mellan grus och sten, osedd av den som inte ser. Enhörningen fri under himmelsk bur, fångad av materiens fjättror, men med styrka att urholka sten och böja järn. Dömd till evig viljas kraft under stjärnefyllt ord. Andromedagalaxen och vår egen galax, Vintergatan, reser sig i skyn ovan forsen.
Det strömmande vattnet, sprunget av ursmäll och stjärnstoff, virvlar och forsar i en himmelsk ström. Där i mörkret och bruset, röster ur forsen i natten, ett samtal om det som är. Skuggor som hör, strömkarlen varslas bak sten, väsen som pilar omkring. Natten är vaken, kosmos har liv. Höstens efterlängtade klara natt vid forsen. Brusande magi där forsen talade till mig under fotograferingen. Ja, det lät som ett samtal i natten när vattnet virvlade i fallen och skapade allehanda ljud, inte olikt ett mänskligt samtal mellan en man och en kvinna med en besökare i natten vid deras fors.
På himlen ett stillsamt norrsken, jag hinner avsluta min första fotonatt vid forsen med några bilder på norrskenet, just innan himlen sluts av moln igen: "Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden; och med hast skall tillfrisknande spira upp för dig. Och framför dig skall din rättfärdighet gå; Jehovas härlighet skall vara din eftertrupp. Då skall du ropa, och Jehova skall svara; du skall ropa på hjälp, och han skall säga: ’Här är jag!" Jes 58:8 I skyn där ovan: Vega, den landande örnen i den himmelska harmonins lyra, Eros attribut innan han började skjuta kärlekens pilar med sin båge. Örnen, kungligheters och gudars symbol, denna sol invictus som övervinner mörkret, himlens beskyddande sändebud över dolda andliga sanningar om återfödelse och evigt liv.
Jag tror andarna ler när jag talar här. Vem talar jag till? Som om de inte redan vet vad jag säger. Men kanske erinrar de sig denna vetskap ur det jag säger? Jag skulle också få det tystare utan att tala. Tala kanske är en nödvändighet, som skapar leenden :-)
Psyche, den animation som är ditt liv, själens gudinna, din Anima*. Fri som en fjärils flykt genom vinden. Än animerar hon hit, än dit, men hon har ett mål. Hon fladdrar över ängarna, genom skogen, sökande sin kärlek, fullföljande sin uppgift. Ytligt betraktat en planlös och irrande färd. Men mycket medvetet, mycket ledd av sin instinkt, denna fjärilarnas mnemosyne, erinrande sig en framtida värld ur det förflutnas skafferi som är dessa ängar och denna skog. Hennes irrande är du, den flamma efter vilken hon navigerar, din andes flykt mellan ljus och mörker, genom tid och genom rum. Här hon flyger, breder ut sina vingar över denna livets ros**, hennes älskade Eros. Detta, den nobla gudinnans erinrande kunskap om förborgade andliga ting...
*) Psyche och Anima är grekiska respektive latin för själ. Är du kvinna har du här i stället din Animus: slumrande Anima, uppvaknande Anima och levande Anima. **) Ros. Jag skriver ju här om den egocentriska världsbilden. Någon kanske tror att denna endast handlar om hur man själv ser på världen, att det är en tankekonstruktion och en lek med begrepp. Ja, så kan man se den. Samtidigt är jag tämligen övertygad om att naturvetenskaperna missat en viktig, för att inte säga grundläggande pusselbit, närmare bestämt observatören själv och dennes inverkan på det observerade. Nu menar jag inte den inverkan observatören har på kvantfysikaliska förlopp, dessa är dokumenterade, utan observatörens inverkan på verkligheten i makroskopisk skala, alltså den meterskala som gäller för oss människor i vår vardagliga värld av stolar, bord, bilar, kontinenter, planeter och stjärnor. Information är fri att färdas fortare än ljuset, endast fysikaliska objekt är bundna av ljushastigheten. Jag vill mena att det är holografisk information som bygger upp vår värld: stolar, bord etc. Den animering som är vår vardag, utgörs alltså av information, fri att omedelbart förflyttas från en ände av universum till en annan. Man har kommit ganska långt när det gäller teleportering, dvs att med hjälp av den information ett föremål uppbyggs av, teleportera föremålet rent rumsligt och omedelbart till en annan position genom att teleportera denna information och genom denna skapa ett identiskt föremål på en annan rumslig plats. Förvisso fortfarande bara av mycket små föremål, men teoretiskt finns tydligen inga hinder för vilka föremål som helst. När det gäller detta kan man fråga sig vad som egentligen är föremålet: dess materia/energi, eller dess information (fri att omedelbart förflyttas vart som helst i universum)? Vart vill jag då komma med allt detta? Jo, detta förhållande hos verkligheten flyger helt enkelt under vetenskapens vägande och mätande radar. Detta mina vänner, ter sig som magi i dag, men är framtidens vetenskap och kommande teknologi. Verkligheten följer verkligen de naturlagar som vi avtäckt till dags dato, men den är samtidigt fri att förändra sig helt oberoende av dessa, på ett sätt som paradoxalt nog kommer att te sig helt naturligt när vi väger och mäter med "klassisk" vetenskap. Ja, det ter sig inte bara naturligt, det är naturligt, materiens sanna natur. Som vanligt har jag svårt att konkretisera, som tur var är mina alter egon mycket duktiga på detta. Vänta och se vad som kommer på denna väg. Jag skall hojta till här på bloggen när jag ser något. Vad jag försöker säga är att naturvetenskapen förmodligen kommer att göra ett språng, när observatören hittar sin rätta position i de vetenskapliga modellerna, dvs i centrum. Inte jorden i centrum, inte solen, utan observatören själv. Förvisso kan man tycka att det är praktiskt med en heliocentrisk världsbild, men den är nog inte helt lyckad när man söker finna en TOE, Theory Of Everything, vilket är många fysikers strävan. Den egocentriska världsbilden alltså :-) Men observera samtidigt att den egocentriska världsbilden är omnicentrisk, varje observatör är alltings centrum. Ja, eller om man vill vara helt korrekt: varje punkt i vilken man observerar är centrum. Den omnicentriska världsbilden alltså :-) Det är inte så att den heliocentriska världsbilden kommer att bli fel eller så, men den kommer sannolikt att kompletteras med ytterligare en världsbild, eller kanske snarare ett utökat perspektiv, där allting så att säga hittat sin plats – en fysikalisk teori som inbegriper detta verklighetens nuvarande flygande under radarn. Detta på samma vis som Newtons mekanik inte blev fel när Einstein lade fram sin relativitetsteori, utan den klassiska mekaniken kompletterades med relativitetsteorin. Hojt, hojt! Googlade lite. Denna gång var alter egona snabba :-) Först en ganska aktuell artikel i renomerade nature om ett holografiskt universum. Sedan, en föredömligt källredovisad framställning av den vetenskapliga grunden för mitt på dessa mina webbsidor skissade perspektiv. Länkens filmserie sammanfattas visserligen till sin första halva av 5:00-5:50, men det tar minst hela första delen (eller två avsnitt i serien, eller hela workshopen) att sjunka in. För mig tog det 50 år ;-) Filmseriens första 2,5 timmar visar på den vetenskapliga grunden för det tänkande som utvecklas på dessa mina webbsidor, resterande 2,5 timmar kan vara intressant för att spegla sitt egna tänkande om denna grund i. *) Den egocentriska världsbilden passar bättre för mitt hittillsvarande resonemang här, men den omnicentriska är egentligen mer korrekt, dessutom belastas den inte av den språkliga laddning ordet egocentriker bär.
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|