Grenar griper mot skyn, strävar till höjd ur jordens mineral. Fundament i ovan och nedan och allt vrider sig runt slingrande stigar, änglarnas väl och skogens själsliga väg.
Vem talar jag till i forntida visdoms tolkning? Kommunikanten. Som om du inte redan vet, denna ledelses vägledning. Men du vet när jag vet, innan är vi vetande ovetande, omedvetandevarande i oss själva. Jag talar till min framtid i det förflutna som lämnas tillbaks: gåvan om målet.
Denna skapande personliga mittpunkt, i varats bild, till dess bild. Denna, i vilken den lär sig spänna bågen, att träffa målet med allt som är. Urtida eldpil från tid till nu. Skapelsevarats historia ger den som är förflutenhetens gåva som dess plats i framtidens sken, dennes nu. Här han ser, sig själv, sitt sanna väsens natur av naturhistorien vuxen och denna är denne i sann uppfattning. Mytiskt väsen, alltings bild och ursprung. Okänd och osedd i omedveten bild på fullkomnings färd mot ros som är som ros. Utvecklings väsens begynnelse, människotillblivandet som nutida kropp och tillblivelsens väsen i dess framtid genom dess adept. Översinnlighetens skådande process, obunden genom historia och rum. Adeptens tankars högre språk i det förborgade sinnliga. Blivelsens frivilliga innersta goda och sanna ur dess nu av nödvändig erfarenhet söndrade ursrungsvärld. En erfarenhetsvärld som alltmer kräver de första egna självständighetsstegen ur materialismens illusoriska brottargrepp av nödvändigt tillåtet onts godhetssträvan. Denna det tillåtna ondas materiella erinran av det en gång goda och ondas vardandes strävan. Ägnelsens tillåtna ondas förlösande invigning i övervinnelsen. Vilsegåendets gåva, friheten, Guds tillåtna ondas goda strävans ledning mot fri och sann kärlek. Den som ärs obundna frihets kärlek till den som skall bli. Självständig och fri. Guds fria kärleks tillblivelses kraft, det ondas fösande ur paradis till avgrunds insikts utveckling. Det tillkämpades återlösen i den sanna skådelsens goda framtid. Mörkrets änglars fasta ledning mot ljuset, det godas och ondas fjärran mål: den in mot framtidens fader växande gudomlige sonens medvetandeblivelse och vardande: förkroppsligandet av människosonen i kropp och ande. I honom flyter gudomlig och mänsklig framtid samman till framtidsgestalten: fadern, sonen och den helige ande förkroppsligad. Den utvecklingens ström där den gudomliga och mänskliga historien blir ett där Gud i det mänskliga söker sig ett nytt paradis. Där stiger en alldeles ny uppenbarelse och livsyttring av gudomen fram, aldrig tidigare skådad. En gud född ur människosonen med historisk helig bild i Jesus Kristus. En livsyttring som börjar i sonen och går vidare ut i mänskligheten i den återfödelsens värld Gud så söker i sin egen tillblivelse i, sin födelse i Människan som är hans nya rike där han vandrar hand i hand med människans erfarenhet, och därigenom vunna villkorslösa kärlek och frihet. Tålmodigt väntar guden på den kallade människans ut ur sig själv upptäckande att hon är en konung i sitt rike och att detta är guden, den den ofullkomnade människans varseblivningsförmåga överstigande. Så frälser människan genom sin ofullkomlighets fullkomnande Gud till hans rike, detta ligger i människans skapande hand genom egen fri viljas strävan mot sin så från himlen nedstigande sanna bild, för vilken hon medvetet behöver öppna sig och överlämna sig till på gott och ont med tillit om det ändå bådas och hennes förenade strävan mot det ljusa goda. Detta är ingen lära, det är en det enskilda fördjupandets process genom egen erfarenhet och kunskap till ett unikt gudomligt varande, den som är: den förgudade människan i sin sanna bild. Detta den historiska kristusbildens transformation till människosonen i adeptens medvetande harmonierar historia och mystik till ett meningsfullt varande och blivande. De förborgade visheterna i kristenhetens andliga bildspråk är inte en historia som skall tros, den döljer det människan behöver veta för den som på adeptens väg blivit förtrogen med mystiska, inre upplevelser. De inre tilldragelser som alltid och alltjämt utspelas under denna guds egen födelse i den mystika själen. Gud på korset är en korsfäst gud inom varje människa, och människan själv är denne. Prästerna och deras auktoritativa heliga böcker är försynens tidlösa bilder som visar mot det djupaste i människans väsen. Inte bildernas Gud, utan den unika gud som är du. Bilderna har inget av tillfällighet över sig, de är transformerade ur adeptens egna materiella liv, genom tid till historia för lärdom, insikt och erfarenhet: en den egna själens födelse, materiella liv, korsfästelse, uppståndelse och fullkomnande. Det är först då kristendomen får en betydelse utöver den materiella lärans ofullkomliga väg. Historien är din egen historia som blir verksam mystisk kraft, föreningen med det översinnligas sanna verklighet som är det blivande, i vilket den som är är. Medveten om sig själv och herre över sig själv i den sanna jagbild där det så förvandlade onda blir fruktbar del i det högsta goda. Mörkrets makt en ljusets kraft för Kristi återkomst uppdagas i dessa skådande själsögons framväxt. Andeögon som ser det som redan finns och alltid funnits, den förborgade närvaron och blivandets apokalyps. Kristushemlighetens kommunion som viger människa till Människa, i sin bild. Jag tror andarna ler när jag talar här. Vem talar jag till? Som om de inte redan vet vad jag säger. Men kanske erinrar de sig denna vetskap ur det jag säger? Jag skulle också få det tystare utan att tala. Tala kanske är en nödvändighet, som skapar leenden :-)
Psyche, den animation som är ditt liv, själens gudinna, din Anima*. Fri som en fjärils flykt genom vinden. Än animerar hon hit, än dit, men hon har ett mål. Hon fladdrar över ängarna, genom skogen, sökande sin kärlek, fullföljande sin uppgift. Ytligt betraktat en planlös och irrande färd. Men mycket medvetet, mycket ledd av sin instinkt, denna fjärilarnas mnemosyne, erinrande sig en framtida värld ur det förflutnas skafferi som är dessa ängar och denna skog. Hennes irrande är du, den flamma efter vilken hon navigerar, din andes flykt mellan ljus och mörker, genom tid och genom rum. Här hon flyger, breder ut sina vingar över denna livets ros**, hennes älskade Eros. Detta, den nobla gudinnans erinrande kunskap om förborgade andliga ting...
*) Psyche och Anima är grekiska respektive latin för själ. Är du kvinna har du här i stället din Animus: slumrande Anima, uppvaknande Anima och levande Anima. **) Ros. Här står jag så, i kraft av himlens stjärnor vid min skogstjärn. Han som har sänt mig sände mig, ett tecken från skyn som en annan hjälpare*. Tjaa, jag kan ju inte mer än stå här :-) Jesus sade att han skulle gå bort så att den som sänt honom kunde sända en annan hjälpare. Jag kan för den nyfikne avslöja att det är det som händer här och det är denne hjälpare vi lär känna :-) Jesus hade på sin tid ännu mycket att säga, men samtiden förmådde inte bära allt, den var inte redo**. Nu har jag ju proklamerat tiden som mogen, men trotts att denna färd nu tagit sin början, får jag ännu en tid fortsätta att tala till er som köttsliga människor, en slags andliga barn. Men andra tider kommer :-) Däremot försöker jag vara så rättfram som jag tror att tiden kan bära. Och jag säger inte allt själv, mina dugliga alter egon säger det jag vill ha sagt mycket bättre än jag, detta då det då går genom stjärnan och inte upprör mottagaren på samma sätt. På detta vis utgår den heliga ande som den som sände han som gick före mig skulle sända i dennes namn för att lära er allting och påminna om vad Jesus sagt. På denna väg kommer jag att vara med er för evigt. Oavsett om jag lever, eller dör, innan detta är fullbordat. Ja, denna vandring är vandringen in i hela sanningen, jag talar vad jag hör, och de kommande tingen ges er till känna under denna med illuminationer och skrifter illustrerade färd. För den som undrar vad jag egentligen skriver är detta vägledningen in i mysteriet och hela sanningen så som den skall komma. Nyfikna kan fördjupa sig i Johannesevangeliet under betänkande av vad den levande guden är, den Gud som är. Alltså inte en bibelhistoria i dåtid, utan en levande sådan i nutid och det kommande. Det var om detta Jesus talade, och det är detta som nu kommer här från molnet***. *) "Och jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare att vara med er för evigt." Joh 14:16
**) "Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte bära det just nu." Joh 16:12 ***) "Men när denne (hjälparen) kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för er." Joh 16:13 Månen stiger sakta över trädtopparna och kastar sitt gryende ljus över landskapets mot öster exponerade sidor. Nattens tystnad bryts av ett rytmiskt trummande, vilket fångar platsens energi. En kraftig och påtaglig naturens energi, helt olik den under norrskenshimlen vid den andra tjärnen. Här får man gå varligare fram, ja, ödmjukt och vördnadsfullt vistas i denna natur. Jag söker min uppmärksamhet mot ljuset, ljuset här i denna skog där skogsmän vandrat genom seklernas gång och myter och sägner viskar om vårt ursprung och öde. Här, där vi nu är på denna färd: vid andesjön, och himlen ligger öppen: En stilla strävan... Ställ in HD 1080p under filmklippet.
Med dessa språkliga och visuella ekvilibrismer vi nu ägnat oss åt, kanske något börjar framträda?
Ett något som är ett väsen, det som är som din egen skugga, transformerad genom dimensionernas spegel och kanske ser du att spegeln själv är du, fast inte du i detta nu. Detta du är obundet linjär tid, fritt i rymden, ett transcendent väsende med högre förmågor än du. Men ni är varandra och det inte du klarar, klarar det, och det som det inte klarar, klarar du. Tillsammans är ni världen, din värld. På bilden är jag i min värld, och du är i den och är detta jag inte klarar: Klappa era vänner lätt på axeln och meddela att pausen för att låta saker och ting sjunka in nu är slut, dags att vandra vidare! Före pausen snittade besöksfrekvensen på sidan 350 unika besökare per dag under en fjortondagarsperiod. I och med pausen sjönk det till omkring 200. Wakey-wakey :-) Filmsekvensen* återger 45 minuter av gryningens inledning. När jag sedan packat ihop mina grejor kunde jag vandra hemåt genom skogen i det första gryningsljuset bitvis utan pannlampan tänd.
Under klippets inspelning gol en tupp nere i byn, proklamerande att nu gryr dagen och det är dags att påbörja dagens sysslor och bestyr efter fason. Kom, låt oss nu vandra vidare! *) Musik på klippet: Dawn av Le Fol. Det är så vackert, vansinnigt storslaget och med en höjd och ett djup som bara ett universum kan ha. Detta kosmos, cirkelmakarens värld.
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|