Jag är säker på att dessa andevarelser egentligen kan vara riktigt sköna och fagra, den vattenspegel de stigit till har ännu inte stillat sig så vi kan se den transformerade bilden. Vad vi ser nu är den förvrängda ytan i ett slags lustiga husets speglar. Men vinden lägger sig nu, spegeln klarnar, och vi kan redan ana, ja strax vi kan se: En ny jord, vårt inre syfte!
En jord där vi lagt av oss vår yttre form, där vi ser våra Själv som vi är. Där vi får transformeras och vara efter fason. Detta pleromas lyster det kommer mina vänner, det kommer ur himlens moln. Men under detta att vi nämner himlen, skall vi inte glömma den faste Abaddon där nere i avgrundens mörka djup, fullföljande också sin synnerligen viktiga uppgift.
Ljusets som mörkrets väsen, jag är övertygad om att det är en fager bild vi kommer att se då reflektorn stillats så att vi detta nya kan skåda i sin gyllene glans. Vi är pleromat, som är fullheten och uppfyllandet av allt detta ovan och nedan. Vi lugnar oss, så vi får se vår oförvrängda glans.
Jag skall rekommendera en bok på denna väg som ett av mina dugliga alter egon skrivit: Eckhart Tolle "En ny jord; Ditt inre syfte".
Ser ni hur vi nu andäktigt står och tittar på denna sinnenas spegel, kikar genom dimensionerna och ser de krusningar som förvrängt vår intellektets syn? Vi står här och kliar våra huvuden, hur skall vi stilla denna vy? Denna krusade yta som skymmer och förvränger vår syn. Ser ni? Nu gick jag in i spegeln! Kom, så går vi vidare på denna väg! Men ni måste finna det vred ni kan vrida på för att finna just er öppning i denna vy. Detta vred sitter i ert sinne och det är om detta Tolles bok talar.
Så, nu har jag visat er detta stillansvärda vatten, men jag kan inte tvinga er att dricka, att stilla er vy. Detta måste ske av dig, och dig, och dig. Av var och en. Det är en medvetandeförändring som går utanför innehållet i tankens värld. Men stå still, bry dig inte om grannens bild, då krusar du spegelytan, se din egen vy, finn din rot, känn ditt hjärta. Här har du det handtag och vred varmed du justerar just din bild. Skönj din egen yta, denna vidgas och här har du din ingång.
Men detta sker inte allt på en gång, det är en livets process. Somliga är redan inne, somliga ser inte spegeln utan bara den bild av sig själv denna reflekterar. Andra vänder sig åt fel håll, åter igen andra vill inte. Åtskilliga är de som bara finner nöje i att kasta sten i vattnet för att störa grannens bild denne söker stilla. Det är en salig skock som här står. Lite tragiskt och lite komiskt, men det är så det är. Dessa förvirrade änglar vid spegelns rand. Men, under över alla under, processen kanske har sin gång. Om detta vi kan bara be, om ni vill.
Vill ni inte står vi här som fån under det att ni bankar varandra i huvudet med sten. Men det är kanske det ni vill? Det kan faktiskt tyckas mig så och då står vi här. Jag vet inte vad som hindrar er, kanske rädslor, kanske andra besvär? Något tycks det mig vara, kanske jag?
En ny jord låter nog bra, men klarar ni inte denna jord, klarar ni heller inte en ny. Era besvär är stora och era bestyr är dyra. Fortsätt ni kasta sten i huvudet på varandra, det är nog kul och det tycks vara sådant som roar änglar och troll allra mest. Annars vet ni nu var vattnet finns, jag kan inte tvinga er att dricka, då blir jag som er och ni kan tyckas mig lite sorgliga och tragiska i nuvarande tillstånd.
Men nu skall jag inte orda mer om det och röra upp vattenspegeln ännu mera, Jag kan fortsätta orera här om en ny jord, inre syften och moln i skyn under det att ni fortsätter banka varandra sönder och samman under stoj och glamman. Ni får helt enkelt ta er samman :-)
Man kan bara be, att alla fattar och kommer med. Detta tycks vara en tålamodets process och ni har all tid i världen.
Så, nu tittar vi snällt i spegeln.
*) Den vita näckrosen, som på dessa sidor gestaltar detta andeväsen, denna nya art, är Sveriges största blomma.