Besökte en av mina favorittjärnar nu i den arla lövsprickningstiden. Senast jag var där var sent i höstas sedan isen lagt för att fotografera norrsken och stjärnor som speglade sig: Men nu var det andra tider, pingstens sprudlande försommarvår. En varm dag och det bara säger pang så spricker knopparna ut: Visst är det en härlig tid? Hör hur hackspettens trumvirvlar ekar mot berget över tjärnen, hur grodan kväker och humlorna surrar under det att citronfjäril och påfågelöga fladdrar i solglimtarna. När solen sänkte sig kom gråvargen fram och ställde sig vid strandkanten och iakttog det varma ljuset med sina gula ögon. Det gäller att inte bli rädd, gråvargen är som en allusion på grådvärgarna i Ronja Rövardotter och den blir snäll om man inte visar rädsla. Här är allt lugnt, dess gula ögon får det att glimma mellan träden under det att den stilla betraktar den spegelblanka vattenytan och njuter den undersköna kvällen: Där i kvällssolen stod också sjörået: Det gäller att inte titta för djupt i tjärnen, då kommer sjörået i sin fagra hamn och förföriskt långa svepande hår som hon kammar för att locka ensamma skogsvandrare... Ibland håller sig sjörået med kreatur, vilka kan ta skepnad av en abborre eller gädda, sk sjönöt eller sjökreatur. Fiskar man gäller det att inte fånga sjöråets skällko, fångar man en särskilt stor gädda gäller det att se upp!
0 Comments
Har ni sett, vad man kan få se då man skådar rotvältor: Ett litet skogsväsen kikar försiktigt och nyfiket fram där bakom vältan. Jag får bara en snabb glimt, så är hon borta. Men något är förändrat, jag kan höra ett ljud, en korp som kraxar, ja nästan pratar. Kom! Kom! säger den. Jag följer nyfiket ljudet. Det tar mig genom skogen, jag har gått här förut, men känner inte riktigt igen mig, något är annorlunda. Så plötsligt märker jag att jag är vid skogsrået igen, det rå jag mötte föregående dag. Hon står där, ful och hiskelig som skogsrået kan vara. Men så! En skepnad glider ut ur stammen, skogsråets väna sida! Den som lockar och förför skogsmän och bringar dem i fördärvet om de inte går henne till viljes. Hon är mycket vacker från denna sida, men hennes svans avslöjar henne, det är verkligen skogsrået! Enligt folktron har hon ju svans här i södra och mellersta Norrland. I södra Sverige har hon ett hål i ryggen. Se: Jag finner för gott att lämna platsen, men skogen är som förtrollad. Här på platsen har legat en gammal fäbod, det är nog väsendena från den tiden som ännu dröjer sig kvar i markerna. Strax stöter jag på nästa väsen...
Modell: Catarina E. Ljus: Nicklas. Att narratorn är fantastisk förstod jag, men inte hur fantastisk. Se här, ett träd som fått svans. Svansen är ett så kallat kriteriemotiv, dvs det visar att det avbildade väsendet är övernaturligt. Skogsrået porträtteras ofta med svans i folktro, saga och sägen här i södra norrland. Jag tror bestämt det är skogsrået som där står i form av en mäktig granstam. Det är i så fall inte första gången hon tar skepnad av en trädstam. Det är heller inte första gången hennes svans avslöjar henne. Hon kan ta människohamn, ofta i en vacker kvinna, men svansen kan komma att avslöja henne då den sticker fram under klänningen. Det magiska är att här fanns ingen svans på trädet vid fotograferingen, den är framlockad av narratorn. Kanske blev skogsrået intresserat av vad som här pågick och kunde inte låta bli att svänga lite med svansen, se hur den svänger ut där från granroten upp framför granstammen till vänster... För den som undrar vad detta egentligen är frågan om skall jag visa en bild på min Mima med en narrator monterad:
Ny gestaltning tillagd, Tecken i skyn. Kometen PanStarrs fångad på himlen vid påsktid. Ett järtecken i skyn, vackert, i forna tider skrämmande. Men här i denna kontext bådar det bara gott. Vandringen på sagans stigar har startat och får liksom sin bekräftelse i den väldiga skyn. Drakar och jättar vaknar och kan där ovan skådas. Håller man ögonen öppna kan de rent av skådas här nere på jorden också.
Det blir sant det som sägnen säger: "Djävulen var från början en ängel. Han blev utkastad från himlen och föll ner på jorden och vidare till underjorden. I sitt fall drog han med sig hela sitt stora anhang av onda andar. De regnade ner i tre dagar. De som föll vid hus och gårdar blev tomtar och vättar. De som föll i sjöar och åar blev näckar och sjörån. De som föll i skogarna blev skogsrån. De som föll bland bergen blev jättar, troll och drakar". Trollen nu varslat detta tecken i skyn. Vårens och sommarens trollskog blir spännande, vilka väsen skall väl Miman fånga? Vilka sällsamma platser skall väl mimaroben och Miman besöka på sina vandringar efter dessa? Vilka upplevelser döljer sig ännu i sommarens hyle, de som nornorna spunnit in i livets garn...? Kometer har i alla tider fascinerat och förundrat människan. Just nu är en komet aktuell på himlen, kometen Panstarrs, vilken syns rakt i väster strax efter solens nedgång. Kometer har betraktats som ett övernaturligt, eller sällsamt tecken i skyn: omen, eller järtecken inom folktron. Märkliga händelser är att vänta. En tolkning var att himmelska väsen skulle attackera jorden. Så nu vet vi det, änglar av alla kulörer är på väg :-) Tänkte först ställa in kometfotograferandet, då den ändå inte syns för blotta ögat. Men himlen var så klar och fin i går afton vid solnedgången så jag åkte ut ändå. Åkte upp till en höjd med fri utsikt mot väster och en låg horisont. Det var första gången jag åkte dit med kameran, så jag visste ju inte hur det skulle se ut väl på plats, på kartan och flygbilderna såg det i alla fall bra ut. Enda problemet såg ut att vara att hitta lämplig parkering för bilen. Hängde på mig kameraväskan, två kameror, två stativ som inför Kalla Ankas fotografiska expedition och åkte ut i lämplig tid för aftonshowen. Hittade en lite halvtaskig parkering, bilen fick därför stå med parkeringsljusen tända. Skänkte en orolig tanke att sedan stå där med tomt bilbatteri vid hemfärden. Det var en mycket vacker skymningshimmel med en smal månskära. Inte ett moln i sikte, bara några tunna molnslöjor, helt perfekt. Uj! Kommer plötsligt på att jag åkte ifrån kikaren där hemma... Hoppsan! Kometen kanske syns i kameran tänker jag. Näpp, varken i sökaren eller på displayen när jag inspekterar bilderna. Jaha. Fotograferar i alla fall månen och en lada: Där borta, vid horisonten någonstans, är kometen... Drar mig till minnes att den skall vara till höger- och under månen. Men var? Riggar i alla fall upp den andra kameran med telet. Blir så frustrerad att jag inte kommer på att starta intervallfotografering på kameran med vidvinkeln. Detta inser jag då en jättefin och stark meteor med rökspår faller ner strax ovanför månen lite till höger. Oj vilken fin bild jag missade där! Ja, ja. Inte min afton i dag. Jag gör i alla fall vad jag kan och fotograferar med jämna mellanrum av det område där jag tror kometen befinner sig med telet. Kanske träffar jag rätt på någon bild. Försöker få till fina kompositioner, på ett motiv jag inte ser (!) Detta var nytt för mig :-) Tyvärr känner jag mig lite stressad av att bilen står med lyset och drar batteri, avslutar därför egentligen fotograferingen en kvart för tidigt märker jag nu i efterhand. När jag återkommer till bilen ser jag på håll att parkeringsljusen lyser klart och starkt, hopp finns alltså att den skall starta. Och det gör den, utan minsta problem. Rullar hemåt och laddar in bilderna i datorn. Och kan man tänka sig, kometen är med! Jag tycker nog att detta järtecken är ganska vackert, det är nog bara goda himmelska väsen på väg :-)
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|