Gårdagens bild på saintpaulian tycker jag är ett bra exempel på detta, se hur en slags skuggande reliefverkan omger delar av kronbladen. Detta är inget som finns i motivet i sig, utan en effekt som uppstår genom den objektivkombination jag monterat på kameran. Naturligtvis strävar jag efter just denna effekt, då det ju är just eidos jag vill söka fånga och gestalta. Skuggningen är ju då ett återsken av eidos som glimmar fram i vissa speciella ljussituationer som är svåra att förutse och skapa.
idévärlden är lika flyktig, och förnims egentligen endast just där i ljusspelet mellan ljus och dunkel, man får vrida lite på förnimmelserna fram och tillbaks, då kan den glimma fram helt hastigt. Den låter sig inte pekas direkt, utan uppstår just där då betraktaren av detta vrider sina sinnen under det att denne söker förstålse av vad detta är. Det är här Platons grottliknelse är så bra, den har vridit människors sinnen just den aning som behövs för att eidos skall glimma till.