Första försöket märkte jag att vinterns minnesbild från kartan behövde uppdateras innan jag villade bort mig i en tät snårskog när jag så gott som var framme vid tjärnen, men inte visste exakt vart i snårskogen jag skulle gå, eller exakt var tjärnen låg i förhållande till topografin, som var det enda som gick att orientera efter då snåren blockerade sikten. GPS, smartphone och medtagen karta, vad är det? :-)
Andra försöket hade jag kartan i färskare minne och hittade fram utan svårighet eller risk att villa bort mig.
Väl framme visade det sig att det var värt besväret. Tjärnen låg "gömd" i en liten gryta omgiven av små berg på alla sidor utom den sida där det lilla bäckutloppet var, strax ovanför snårskogen som jag villat i dagen innan. Jag hade ju sett den lilla bäcken och kunde följt den, men det såg ut som att den bara kom fram ur berget som jag sett låg där uppe. Kunde inte föreställa mig att berget egentligen hade ett litet pass som ledde in till denna lilla gryta där tjärnen ligger. Det hela påminde lite om disneysagornas glömda dal, även om sagans omgivande berg är betydligt högre.
Villandet medförde i alla fall att jag hittade en gammal kolarplats med typiska gropar från milningen i marken, gropar som inte finns registrerade i Fornsöks databas så det var ju lite kul.
Medhavd matsäck intogs stilla på en klipphäll vid strandkanten och så anträddes återfärden. Men då! Just som solens sista strålar färgade talltopparna röda får jag syn på något bland tuvullen på en liten vacker myr...