Hon svävar på lätta fötter där ingen ser henne, över ängen, över tjärnen.
Hon går i land bland stammarna, som ett skyggt djur, nyfiken och vaken. Men här är hon ändå trygg.
Arcturus, Björnvaktaren, speglar sig i tjärnen. Deras blickar möts, väktaren från ovan och älvan från dimmornas rike.
Då! Stjärnan tindrar så vackert i diamantklaraste färger av rött och blått. Strax går den ner bakom bergets silhuett. Kvar står älvan, förundrad och på dimmande fot.