Här i sagoberättandets värld måste ju saker och ting också få sina namn. Den observante märker kanske att jag använder speciell fotografisk teknik för mina bilder. Några av bilderna till gårdagens anteckning var tagna med hjälp av en "narrator". En fotografisk hemlighet, optiskt hokus spokus i mimarobens verkstad. Jag kastade en trollformel och så stod jag där med en narrator i min hand. En fantastisk manick som transformerar bakgrundsoskärpan, bokehn för att tala i tekniska termer. Se:
Ordet narrator har jag skapat genom en sammansättning av svenskans narrativ, vilket betyder berättande, och engelskans narrator, berättare. Berättare heter för övrigt narrator även på latin, vilket jag tycker är en tilltalande egenskap i namnet.
Om man tittar på bilderna i gårdagens anteckning, ger narratorn en hel berättelse över det som finns där i rymden, i dimensionernas väv. Närmast i serieform, i tecknad serie, beskriver den tankar, händelser och episoder ur närtiden. Sådana som varit och sådana som kommer. Det är bara att försjunka i bokehn och den berättelse som narratorn där rullar upp och låter sig utspelas. Det är en fantastisk och spännande berättelse i en slags superrealtid, eller en form av imaginär tid i vilken universums samlade historia kan beskrivas och skådas på så vis som fysikern Stephen Hawking beskrivit. Narratorns berättelser är sällsamma historier. Men se själv vad som sker när dimensionerna krusas, ty det är så narratorn berättar: