Avverkningen har skett i omgångar, den sista nådastöten kom sent i höstas. Skog finns fortfarande kvar högre upp på berget, men inte av samma kvalitet. Oavsett ägare till marken borde sådana här områden skyddas, om etik och moral får råda. Mig veterligen finns inget naturreservat avsatt i närområdet med de kvaliteter och skogs-/naturtyp som fanns och kunde upplevas och njutas här. Jag är faktiskt osäker på om det ens finns inom kommunens gränser. Ett litet område, naturskönt som få, lättillgängligt. Nära centralorten. En sällsynthet och riktig naturpärla.
Som jag skrev i går finns det ett till skogsområde, inte så långt från detta, närmare centralorten, vilket har liknande kvaliteter i ett söderläge, men inte alls i samma mått. Även det är nu dödsdömt, vilket de plastband skogsbolaget markerat avverkningsgränserna med vittnar om. Detta är vad jag förstår den sista skogsresten av denna kvalitet som finns kvar här inom åtminstone några mils radie som jag undersökt. Nu känner jag inte varenda liten skogsdunge, vilket ju skogsbolaget gör. De har örnkoll på sin skog och översikten. Med det följer ett speciellt ansvar för de naturärvda resurser vi alla brukar, delar och nyttjar. Oavsett vem som nu råkar vara den lagliga ägaren på ett papper. Med ägandet följer ett etiskt ansvar, som uppenbarligen sträcker sig långt utöver den certifiering av alla de slag bolaget/-en uppvisar och följer genom lag.
Nu vill jag egentligen inte klaga på bolaget (i det här fallet). Det gör ett utmärkt jobb och sköter sig fint, men behöver kanske en spark i rumpan. Kanske har det blivit lite hemmablint och ser inte skogen för alla träd så att säga.
Nu hyser jag ingen egentlig förhoppning om att den planerade avverkningen i den sista sydsluttningen av denna typ i trakten skall kunna stoppas, men det aktuella skogsområdet ligger i Gräsdalsbergets sydsluttning vid Solum. Egentligen skall jag väl inte säga för mycket om dess kvaliteter, då jag bara varit där då marken varit mestadels snötäckt. Men skogen är fin och av lite blandat slag och ålder med lågor i olika grader av förmultning vad jag kunde se. Linnea växer där kunde jag konstatera. Kanske också blåsippor, men det är nog lite mindre troligt då jag anar vårfloran mindre frodig här under det snötäcke som ännu dolde skogens skatter. Ett lättillgängligt område, nära centralorten. En liten oas. Men inte alls med samma kvaliteter som Solumsbergets nu avverkade sydsluttning.
Hur är sådant möjligt, att skog avverkas och ersätts med virkesåker i ett sådant läge och med sådana kvaliteter i ett för övrigt monokultiverat skogslandskap? Skogsbolaget sitter ju med de skarpaste och mest välutbildade hjärnorna inom gebitet, de måste ju noterat områdets läge och vilken pärla det utgjorde i sin naturliga- och kulturella kontext? Är verkligen dessa människor sådana slavar under räknenissarnas ok att de blundar för de faktiska omständigheterna? Hoppas att detta blir en liten spark i baken på i alla fall någon som kan tänkas behöva det.
Det är som sagt ett gemensamt arv. Rent etiskt och moraliskt var det som skedde vid Solumsberget fel enligt mig som kommuninnevånare och människa. Hoppas att lärdom och erfarenhet kan göras av detta och att dessa kan komma andra naturområden till del.