Stjärnbilden Orion med allt spännande, och hunden Sirius som med sitt enda öga blinkar i diamantklaraste röda, gröna och blå nyanser.
Jag packade mig en lämplig dag ut med mitt spegelteleskop för att avbilda himlaskådespelet. Jag blev dock fördröjd av en underbar solnedgång jag stannat för att fotograferade i en liten havsvik där dagens sista strålar nätt och jämt fick snön att droppa från stenar och träd.
Men halv fem var jag i alla fall igång med att montera upp och justera astrogrejorna, en grannlaga process som utan vidare tar ett par timmar för mig innan allt sitter och teleskopet är redo för fotografering.
En liten checklista:
- Ställa upp stativet på lämplig vindskyddad plats med utsikt både mot polstjärnan och mot det tilltänkta himmelsobjektet.
- Se till att stativet står bergfast och absolut i våg åt alla håll.
- Montera på motorföljaren på stativet (som vrider teleskopet i takt med att stjärnorna vandrar över himlen).
- Montera motviktsstång och videfieldkameran på teleskopet.
- Montera teleskopet på motorföljaren.
- Kolla igen att stativet står som tänkt.
- Montera sökaren på teleskopet (den lilla kikare med vilken man riktar in teleskopet på det tilltänkta objektet).
- Montera guidekameran på teleskopet.
- Montera upp datorbordet, dagghuven för datorn och pallen att sitta på.
- Ansluta kabelstammen mellan teleskop och dator med alla olika kablar för teleskopstyrning och autoguidning, el till huvudkameran, el till teleskopets fokusmotor, handkontrollen till densamma, line out från kameran till datorn, kablar med ir-dioder för utlösning av kamerorna. Kanske också någon fler kabel jag glömt.
- Kontrollera att allt inkopplat får ström/kontakt och fungerar som det ska.
- Montera på värmepåsar på sökaren, guidekamerans objektiv och videfieldkameran för att hålla imma, frost och dagg borta från linserna.
- Fokusera teleskopet.
- Fokusera videfieldkameran.
- Utför en första grov polinställning.
- Starta motorföljningen.
- Rikta in det tilltänkta himmelsobjektet i teleskopet och komponera bilden.
- Rikta in videfieldkameran.
- Kontrollera ytterligare en gång att stativet står precis som det ska.
- Utföra en noggrann polinställning, en grannlaga uppgift: hämta in aktuell longitud för obsplatsen från mobilens gps. Avläsa motorstyrningens skalor och göra adekvata justeringar i polinställningsappens parametrar. Justera in polstjärnan på exakt den plats den enligt appens angivelser skall vara på i polsökarens cirkelskala.
- Kontrollera teleskopets skärpeinställning ytterligare en gång.
- Tag några testbilder och finjustera bildkompositionen.
- Kontrollera polinställningen.
- Starta upp autoguiderprogrammet på datorn.
- Anslut guidekameran och motorföljaren till guideprogrammet.
- Justera in en lämplig guidestjärna i guidekameran.
- Kontrollera polinställningen.
- Kalibrera guideprogrammet.
- Starta guidningen.
- Starta kamerorna.
- Kontrollera att bilderna blir som de ska: komposition, skärpa och exponering.
- Justera guideprogrammets parametrar för lämplig styrning av teleskopet utifrån kvällens astronomiska förutsättningar.
- Om guideprogrammet på datorn visar att polinställningen av någon anledning börjar bli off, justera polinställningen vid behov.
- Kontrollera då och då att skärpan på bilderna sitter som den skall och att ingen imma eller frost bildas på någon lins.
Ja, men nu är äntligen det hela igång! Kamerorna klickar på och teleskopet guidas mot stjärnornas gång. Hög tid att försöka pusta ut med kvällsfika på en pall under tindrande stjärnor.
Ovanstående lista är ingen exakt kronologi, men nu har jag i alla fall skrivit mig en checklista till nästa gång och kanske kan den hjälpa mig att få mer rutin på hela processen. Det brukar alltid inträffa någon oväntad svårighet att lösa, men den här kvällen gick allt enligt planen. En stunds huvudbry hade jag över ett par kontakter som oavsiktligt dragits isär och hur de skulle kopplas ihop igen, men det var egentligen allt.
Ja, ungefär så här ser uppställningen ut när det mesta är monterat:
filas på, i bokstavlig bemärkelse.
Ja, men hur gick det med Orion då? Ja, just ja, det var ju honom jag skulle fotografera :-)
Jag hade back-up-kängor med mig i storlek 47 med trippla ullsulor, elsulor och ett antal yllesockar som brukar trotsa den värsta januarikylan ner till i alla fall -20 vid stillastående. Men de behövdes inte. Två par yllesockar i de nya skorna och saken var biff. Helt otroligt, ja, rent makalöst.
Till saken kan sägas att Sony NEX-kamerornas NP-FW50-batterier lägger av där någonstans vid 8-10 minus. Till huvudkameran har jag därför ordnat extern strömförsörjning. Videfieldkameran får klicka och gå efter förmåga.
Jag har också gjort viktiga rön och insikter när det gäller hur jag egentligen skall hantera bilderna från kamerorna fram till en presentabel bild. Visserligen ganska oortodoxt, men det spar tid och resultatet blir alltid bra. De två bilderna från videfieldkameran här är inte behandlade på detta vis, men de skulle vinna betydligt på det. Nu gör jag inte om behandlingen för dem denna gång. Detta då jag i alla fall för tillfället fått en ordentlig astrofotobildredigeringsdatorprogramsdos som gör mig rätt mätt på detta för tillfället. Men kanske kommer nya färska bilder från start nästa vinter processade enligt mina nya rön. Närbilden på orionnebulosan är i alla fall behandlad på detta nya vis och jämförelsevis mot vad mer ortodoxa metoder resulterade i tycker jag den är toppen.
I bilderna här är det ca 30 stackade subbar om 60 sekunder vardera. Totalt per bild alltså ca 30 minuter signal som sammanställts. Vill man fördjupa sig i astrofotografering handlar det mer om signalbehandling på högskolenivå, än kamerans klassiska M-läge, bländare, ISO och exponeringstid som upptar den vanlige amatörfotografen.
Ja, nu har jag suttit här vid datorn med en dunderförkylning och återupplevt orionäventyret som jag var ute på för fyra dagar sedan.
Egentligen har jag en fotoutställning, en vernissage och en bildvisning att förbereda, men detta var vad jag orkade i dag. Hoppas febern lagt sig till i morgon så jag äntligen på allvar kan ta i tu med de bitarna.