Och jag säger dig, Gud är metaforen, men det är du som går där med dig och bredvid dig och möter upp mot dina sinnen! Det flödar mot dig, ljuspleromat med sin dolda simfot i tjärnens mörka famn, strävande mot himlens ljus. All världens kategorier strömmar mot dig, molnen, strändernas skog, vattnet, ja livet. Och detta är du och ni är två, eller tre, eller många. Där, i själen, finns allt. Och där är du, och hjärtat slår, svävande på fot ur tjärnens djup.
Där nere i mörkret vakar avgrundens ängel över dig, uppe i himlen manar Gud och världen vill dig väl och är ditt gyllne hjärtas själ på färd mot himmelskt mål.