Min bild av orionnebulosan pryder sedan i våras omslaget för Svensk amatörastronomisk förenings tidskrift "Telescopium" nr 2/2018 :-)
Jätteroligt, och speciellt eftersom jag skrivit ihop artikeln själv!
Tidningslayouten har förstås Telescopiums medarbetare gjort och det tycker jag blev jättebra och snyggt!
Metodbeskrivning
Exempel
Tilläggsinfo
Jag har tidigare bloggat om hur omslagsbilden kom till, men det kan kanske vara kul att titta på igen för den intresserade som vill astrofotografera med en högpresterande, men enkel, lättviktig och billig (nåja) astroutrustning: Oriontid
Om checklistan i länken verkar lång och omständig, kan nämnas att detta inte är någon helt enkel uppgift för någon utrustning.
Kan nämnas att jag nu har ytterligare ett projekt på gång i samma anda, också tilltänkt för en ny artikel i Telescopium. Men det får tyvärr vänta då det glatt seglat upp att jag och min vän snart åker ner till Sydeuropa och stannar där över vintern. Astroprojektet alltså på is denna mörkersäsong. Detta även om jag gjort vissa förberedelser och tester, som initialt visar att det hela eventuellt kan fungera.
Projektet, eller snarare konceptet, är mig veterligen helt nytt och oprövat, och jag vet heller inte om det är genomförbart. Men om det fungerar kan det nog ses som en liten sensation i amatörastronomins utkant :-)
"Utkant", för det är sådana enorma summor många amatörastronomer plöjer ner i sin hobby, även nybörjare köper på en gång på sig fantastisk utrustning.
Projektet handlar mer om upptäckar- och byggarglädje på en mer "klassisk" nivå, alltså typ Galileo Galilei som på 1600-talet upptäckte och utvecklade stjärnkikaren genom att själv handslipa sina linser. Kikare som han sedan gjorde en rad banbrytande upptäckter med när han riktade dem upp mot stjärnhimlen.
Men mitt projekt handlar om något helt annat än slipning av linser och speglar. Spänningen stiger... Nästa mörkersäsong kanske det genomförs och rapport kommer i så fall då :-)