Det jag också ofta talar om är alla världens olika kategorier i disharmoni. Det den ena gör, bryter den andra ner och om inget tycks man vara enig eller kunna jobba gemensamt mot i världen. Det hela kan egentligen liknas vid en hög med kaosartat skrot där människor många gånger far illa helt i onödan.
Tex svälter folk för att vi inte klarar av att fördela våra gemensamma resurser för några fått för sig att de äger dem själva och samlar dem egoistiskt på hög i en förvriden världsekonomi. Spenderande resurserna på lyx och på i sammanhanget helt onödiga projekt. Det hela är tämligen vansinnigt. Disharmoni, kaos.
Men betraktar man denna skrothög till värld ur ett alldeles speciellt perspektiv, kan något fantastiskt framträda. Från min position, den som jag så varmt talar om, framträder en bild. Den är svår att klä i ord, för andra tycks inte kunna relatera till orden. De ser inte, och saknar därför begrepp att konkretisera de ord jag berättar till något som bär mening för dem. Det hela förblir en hög med skrot där var och en stretar och drar åt var sitt håll och alla är var och en heligt eller ideologiskt övertygad om att detta är det helt rätta och enda sättet. Konflikten är ett faktum.
Konstnären Bernard Pras använder sig av anamorfos, vilket är när en förvrängd bild (eller i Pras fall till synes osammanhängande objekt) ser normal ut när man tittar på den (dem) från en speciell vinkel eller genom en spegel eller lins.
Det fascinerande fenomenet syns i denna video:
Men var och en har individuellt en egen ram, vars position ingen nyckel finns till, utom i individen själv och dennes lins, själen. Jag har talat om individuationen och motsatsernas förening, De vises sten. Den finns verkligen där, fri för var och en att upptäcka. Fram träder då en bild, ett levande väsen. Det väsen som är du och världen, den vilken bär individens kosmos (med allt innehåll av bilar, människor, djur och stjärnor) på sin rygg likt sköldpaddan bär sitt skal.
Då händer magin, man ser ett väsen, något att interagera med och ett de enskilda kategorierna överordnat mål. Det är ingen religion, ingen ideologi, inget rättssystem osv, utan det är ett levande med all sin komplexitet och djup. Det är ett nu och ett vi och ett du som du nog inte trodde du och vi var.