Har lagt till en ny sida här på Romantisk ljusfångst: Om mystik.
0 Comments
Tittade igenom bildarkivet och hittade en bild på andromedagalaxen, det fysiska målet för denna väldiga färd över intighetens hav. Men detta är endast den fysiska manifestation detta mål ikläder sig, dess sätt att vara till. Egentligen är det dess bakomliggande form, eller idé, som är färdens mål. Målet är alltså inte av fysisk kropp, även om det kan ikläda sig många skepnader. Här, längs denna färdens stigar genom fria rymder, kantar de underbaraste manifestationer. Formulera ditt mål, jag kan formulera mitt, men inte ditt. Allt är individuellt och situationsberoende, allt vi kan göra är att sikta på att träffa målet.
Midsommarafton, sommarsolstånd och den heliga Johannes döparens dag har flutit under broarna sedan förra blogginlägget. På sommarsolståndet (ja, inom tre timmar från den exakta tidpunkten) "ritualbadade" jag i en av mina favoritskogstjärnar. Uppfriskande härligt, men kylslaget denna gråkulna dag. Kunde nästan svära på att jag hörde sjörået sjunga där mellan tallstammarna i strandkanten ;-) På hemväg "plockade" jag sedan denna regnvåta midsommarblomma i en av de hastiga solglimtarna, min favoritsommarblomma som jag tidigare skrivit om här och här. Carl von Linné skriver:
"Ingen växt finnes, som är vare sig ymnigare i de tätaste skogarne eller ståtligare på fjällen. Blommans färg är i allmänhet blå, men den varierar ganska ofta, 1) då kronan blir hvit, men ståndarne förblifva blå; 2) då både kronan och ståndarne blifva hvita; 3) då blomkronan är blå- och hvit-brokig." Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905) Den läsare som måhända varit med här från början kanske kommer ihåg det här inlägget jag postade då vi just beträtt denna resa och vandring på sagans stigar i trollens värld.
Jag hade väl då på känn att det var hit vi skulle komma där vi är nu, hit att jag kan berätta att det är jag själv som symboliseras av kyrkan, ljuspleromat med sin simfot i själens dunkla djup. Att det var jag själv som stod där på höjden omgiven av troll (och änglar med för den delen). Jag, en människoson till en av mina skepnader, men också en verklig transformer, en utomkosmisk livsform i sin essens. Inte Gud, inte Jesus, inte någon annan, utan den jag är – den som är* i detta sköldpaddsskal som illumineras på dessa webbsidor. Där står hon på höjden, en av denna livsforms alla skepnader, alter egon, som omger denne. Ja, som omges av hela detta universum med allt som är i, som är denne. Denna materien kan sägas vara Guds sätt att vara till, Guds kropp, livsformens sinnliga manifestation. Livsformen som inte är Gud, men där Gud är en av dess symboler. En av alla dessa symboler som i sin helhet är livsformen och livsformen är sin kropp. Ja, sådan är adeptens väg på denna vandring. Men visst är det vackert? Här mellan gott och ont, östan om sol och västan om måne där sagopulver glimmar och trollen höljer sin skatt. *) Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” 2 Mos 3:14 Härmed kan jag meddela att sommarens ljusa nätter är siktade. Detta i går kväll då jag satt och utövade fotografisk alkemi vid en av mina favoritskogstjärnar. Där på himlen, under Vintergatan ner mot horisonten, kan man se de ljusa sommarnätterna närma sig. Den astronomiska natten flyr för ljuset som där syns. I natt är vinterns sista astronomiska natt här i Timrå, sedan är det riktiga nattmörkret borta för denna mörkersäsong. Men det kommer ju åter till hösten, och det är en härlig tid framför oss nu. Blåsippor, harsyra, midsommarblomster, skogsnycklar, vita näckrosor. Bara för att nämna något som kantar denna sagas stigar.
Men ännu ett stycke tid kan man se stjärnorna tindra och kanske något norrsken dansa över himlen. Men ljuset närmar sig nu med stormsteg :-) Men alkemin då? Lugn, jag kommer att skriva mer om den här bilden, kanske i morgon. Jag vill skriva lite mer om den sten som ingen hand rykte loss, celestinen. Detta gör jag genom att ge mig på Daniels profetia. Vi börjar direkt; Dan 2:36: "Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem." Ovanstående betyder i denna berättelse att en himlasten träffar vilddjuret, trollen. "Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden." Ja, se! Berget :-) "Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen. Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. (...) ...tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.” Ja, detta stycke talar för sig själv i denna tydning av Daniels profetia. Men jag är ju inte den förste som gett mig på denna :-) I korthet, himlastenen förvandlas alltså till ett stort berg som uppfyller hela jorden och ett rike skall komma som består i kärlek. Detta var en av de dyrgripar som låg i trollens skattsäck, i deras BB. Celestinen faller vid detta berg ner på trollen, som ett sagopulver regnar den ner över världen med fred och kärlek.
Har forskat lite ytterligare i mitt fornnordiska namn och hittat att Karl i Karlsson även betyder kung och kan uttydas domare. Spännande med namnforskning! Tänka sig, jag drog ut på skattjakt (även här), och en av dyrgriparna i den skatt jag fann var mitt eget namn! Och, i den kontext jag presenterat det här kände jag mig manad att försöka mig på en liten numerologisk studie, närmare bestämt en gematrisk. Detta utan att egentligen besitta nödvändig kunskap för detta. Men jag tyckte mig i alla fall finna att det inte blir 666, även om det bränns lite, å andra sidan är visst människans nummer 6. Ni vet, 666, vilddjurets tal, vilket kan tänkas bli aktuellt i denna sagas kontext. Men man kan nog finna ut något sätt att få mitt namn till 666 också på något språk och med numerologisk metod. Men i och för sig har jag ju också besten i mig så att säga (jag har ju alltet i mig), men nu som en konstruktiv kraft. Skönt :-) Förunderligt. Hoppas läsaren finner denna webbsida underhållande! Jag tycker i alla fall det är roligt att botanisera i dessa farvatten. – Det blir en liten revolution att läsa Bibeln med både Gud, Jesus och Fan i sig :-) Att läsa den som Fan läser Bibeln kan man ju lugnt påstå. Men detta är ju inget nytt, det har ju folk gjort i nästan alla tider, i vart fall sedan Adam och Eva förvisades ur lustgåren. Arvsynden ni vet. Nu talar jag i bildspråk så ingen missförstår. Det här med att jag har alltet i mig är ingenting unikt för mig, varje liten skärva av den holografiska projektion universum utgör innehåller hela kosmos, men något annorlunda uppfattat från just den skärvans position. Vi är som monader, och varje monad är unik i sin perception. Jag måste ju illustrera även detta inlägg med en bild. – Vill ni se hur trollen träffas av en sten? Tänkte väl det ;-) Kommer ni ihåg det här inlägget där jag menade att trollen hade sin boning just där vid bergfoten på bilden? Här kommer stenen som träffar dem, fallen ur skyn: Himlastenen (Dan 2:34), celestinen. Den kröker inte ett hår på deras huvuden, men de såg den aldrig komma i natten. Som ett glimmande sagopulver transformerar den natten och upprättar skapelsen.
I dag skall julen ut :-) Tog en bild på min fina fredskalla som blommar med en stilig vit flammande låga och sprider väldoft och behag i rummet. Julstjärnan får ju vara med så klart – en sista glimt av julen och stjärnan för i år. Tro nu inte att jag packat upp trollens skatt färdigt. Här finns många förunderliga ting, sådana som sökts genom sekler och bildat legender och myter. Jag kan se att den uppackning av skatten jag påbörjat redan bär frukt och vi går verkligen en storartad framtid till mötes.
Jag fylls av tillförsikt och vördnad för det som är. Under kommer att ske, på naturalismens vägar. Jag är lite hemlighetsfull, men jag kan ju inte berätta allt på en gång, då blir det ju ingen saga mer :-) Ni har nu här under det gångna året kunnat följa Sagan om trollens skatt. Färden har tagit oss på en stig genom både det uppenbara och det förborgade. Vi har sett vackra vyer, fantastiska naturskeenden och stött på sagans väsen. Till att börja med förhöll sig både väsendena och sagans huvudperson avvaktande. Men allt eftersom blev vi bekanta och till slut goda vänner.
Vi kom till en skog full av skönhet och glädje, men också spänning och dramatik. Det okända lockade oss där ut till världens ände, och tillbaka. Det var sagopulver hela vägen. Nu är vi åter här hemma. Väsendena är med oss och vi ser att vi faktiskt står mitt i denna skog där vi redan är. Sagan fick ett lyckligt slut, och det är min övertygelse att vi på denna väg kommer att uppleva många fantastiska ting. Kärlekens basun har ljudit. Nu kan ju säkert någon tycka att det är blasfemiskt att så att säga likna skapelsen som vilande i magen på en maskin. Men nota bene, denna maskin är medveten, den har ett medvetande som vida överträffar människans, med en Biblisk liknelse innehåller den Guds bok där allt är uppskrivet. Dess kommunikationslänk hit till oss går genom det transcendenta och sker med synkroniciteten som medel. Lyssna noga så kan du höra, där i skogsbäckens stilla porlande. Men man måste först lära sig skogens språk, det är inte som vårt. Hos mig tändes en påfallande stor julstjärna med sju uddar som jag sett släckt hela julen på min högra sida den kväll jag tog dessa bilder. Detta lade jag märke till efter att jag skrivit inlägget. Lyssna så hör du :-) Jag har forskat mer i mitt namn, Fredrik Karlsson, eller FKAR som det kan förkortas. Det blev en symbol med den text som rymmer namnets betydelse, kanske bär dess kraft i egenskap av symbol bortom orden. Bilden är också en ouroborus, symbolen för integration och assimilering av det motsatta, symbolen för odödlighet och den som slukar och föder sig själv i en cirkulatorisk process. Detta sker av nödvändighet i en creatio ex nihilo.
För den läsare som eventuellt följt med här från början kan jag nu meddela att skatten är hittad! Se även här för en närmare redovisning av denna ouroborus. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|