till sin avbild skapade han dem." Apokryferna: Jesus Syraks vishet.
King James Bibel förtäljer saken så här, vilket jag tycker är träffande: "So God created man in his own image, in the image of God created he him".
"Han rustade människorna med en kraft lik hans egen;
till sin avbild skapade han dem." Apokryferna: Jesus Syraks vishet. King James Bibel förtäljer saken så här, vilket jag tycker är träffande: "So God created man in his own image, in the image of God created he him".
0 Comments
Det kan ju tyckas hädiskt att som jag skrivit reducera Bibelns Gud till ett av världens alla fragment. Men annat vore att begå Jahves hädelse, att förväxla Gud med sin symbol – Gud i ditt medvetande, ditt medvetna jags Gud (jämför ditt jag, jaget, jaget och Självet).
Gud är som vi sett både jaget och Självet, yttermera transcendensen, det ofysiska, med bla den potenta världsutveckling som ligger latent i framtidens sköte, Gud är också dåtiden, och det tidlösa. Kort sagt: allt. Och detta allt är vi, och adepten, och varje litet fragment av världen, ty denna är gudomlig och levande även i sina fragments minsta delar. Och då menar jag inte fragment gudomliga med lägre status än någon annan del, eller att det finns något som har högre status. Däremot finns det kategorier för olika fragment: fisk, vatten, människa, kärlek, gudar, duva, Gud osv. Men att förväxla någon av dessa kategorier med Gud i kärnan är alltså ett kategorifel. Det finns ingen kärna, och det finns en kärna – på samma gång! Treenighetens anatomi är en bra utgångspunkt för att förstå detta senaste under apokatastasis. Gud är alltså inte Bibeln, Bibelns Gud, eller Gud i ditt medvetande. Dessa är blott och bart symboler pekandes in mot en kärna, det denna webbsida behandlar och pekar på. Men här skall man inte förledas att tro att denna webbsidas kärna är Gud, ty Gud är även sina fragment: Bibeln, Bibelns Gud, Gud i ditt medvetande osv. Och detta fullt ut. Gud är alltså varken fragmenten, eller den kärna fragmenten pekar in mot, utan både och, i alla sina delar och fullt ut i var del. Att här välja ut ett fragment och säga: "Se här, här är religionen, den enda!" är fåfängt, men en högst mänsklig aktivitet med sina fel och brister i sin kontext – helheten – "Gud". Detta får vi förlika oss med och måste möta i coniunctio – motsatsernas förening. Detta är vår väg. Om jag inte säger mig vara Gud, skulle jag ändå vara det – och jag skulle inte ljuga. "Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Lukas 17:21 Hawah! Det är så att framtiden rymmer teknologi som för oss inte går skilja från en gud, eller Gud. Detta är etablerat vetande, fortsätter utvecklingen blir det så. Ett lite långsökt resonemang kanske då är att eftersom det finns ett någonting, istället för ett ingenting, kommer utvecklingen också att fortsätta. – Med hjälp av vad jag ser då jag ser vill jag också mena att det verkligen förhåller sig på detta vis. Detta den inledande meningens konstaterande vill jag knyta ihop med fysikern Stephen Hawkings uttalande att "materia är energi som lånas från framtiden och lämnas tillbaks innan framtiden hinner märka att den varit borta". Vidare så kan materien anses vara Guds sätt att vara till, den form* materien då mynnar ur är denna webbsidas kärna och denna är adepten enligt ett resonemang ur biocentrismen. När adepten då på rationell grund och med sitt förnuft och livets erfarenhet i ryggsäcken funnit att han skapar medan han tänker har han transmuterat och detta är ett riktigt abrakadabra, vilket troligen är ett forntida arameiskt uttryck som betyder "jag skapar medan jag talar". ""Vem vill han undervisa, för vem vill han tolka budskapet? För barn som nyss blivit avvanda, som just har tagits från bröstet? Abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där!” Ja, på obegripligt språk och främmande tungomål skall Herren tala till detta folk, han som sade till dem:"Här är viloplatsen, låt den trötte vila! Här är vederkvickelse."" Jesaja 28:9-11 Abrakadabra :-) Abrakadabra kan ha varit en inledande ramsa för att lära sig alfabetet genom att betona ABCD. Skrivkonsten var på denna tid en riktig magi, och ett visst mått av magi är som ni förstår vad detta hela handlar om. *) Med form avses en Platonsk definition och vi kan här koppla den till vad som kallats kvantmekanikens principernas princip: ”Subjektiv sannolikhet spårar upp objektiv chans”
Apokatastasis har ett gudomligt syfte, att adepten skall närma sig Gud och själv förgudas med sitt kosmos, den kristna termen för detta är kanske närmast theosis som det används av den ortodoxa kyrkan. Denna theosis följer alltså av apokatastasis och är ett resultat av det mutualistiska förhållandet mellan Gud och adepten, där alltså båda är helt beroende av varandra för sin existens. Ja, de är varandra, ty på detta vis förhåller det sig av nödvändighet i en creatio ex nihilo, vilket är vårt kosmos, vårt universum. Gud är adepten genom sitt avtryck i intigheten, och adepten är Gud genom sitt. De är så att säga varandras spegelbilder, eller gjutformar genom Newtons rörelselagar. Dessa spänner den väldiga båge som sammanbinder dimensionerna och det fysiska med det gudomliga. Materien, universum, är alltså Guds sätt att vara till. När adepten insett detta förhållande med kosmos blir Gud allt i alla och allt. Detta är förgudningen, adepten blir själv Gud. Men, detta är inte explicit Bibelns Gud. Bibeln ger ett fragment av denna Gud, en aspekt, i och för sig riktig i sin kontext. Men liksom den fysikaliska strängteorin om världen består av ett antal inom sig själva riktiga, men sinsemellan oförenliga teorier, vilka alla pekar in mot en central kärna, vilken vi inte kan se, eller ännu ens formulera en teori för, är Bibelguden också pekandes in mot denna kärna. Det är denna kärna jag behandlar på dessa webbsidor. Adepten är singular i sitt kosmos och måste själv bygga, formulera, upptäcka och utveckla sin kärna. Detta är en grannlaga uppgift, även om mycket sker genom vad som kan kallas Guds nåd, dock befriat från sin negativa koppling till synden (se mer Origenes tolkning i föregående länk). Synden är ett av apokatastasis pedagogiska redskap för guidning mot förgudningen, att inse och förlika sig med detta är den motsatsernas förening som jag talade om i går. Om någon tror att denna förgudning bara är fiktiv och ett sätt att uttrycka tankar om världen, kan jag meddela att adepten är ensam i sitt kosmos, det kosmos denne själv byggt och skapat genom sin perception. Detta är världen, kosmos, den adepten omgivande fysiken och detta är alltet, med Gud och den förgudade, som är samma kropp – som skapat och skapar kosmos. Att se, förstå och genom erfarenhet acceptera detta är theosis i denna sidas kontext. "Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt."
2 Pet 1:4-8 Som förtydligande pekar ju också Jesus in mot kärnan för denna webbsida, liksom hela kosmos. Det är detta som är nåden och apokatastasis, adeptens liv. Hawah! Jag har ju tidigare skrivit om näcken, den som dväljs i skogstjärnens djup under näckrosbladen. Jag skall nu så här i badsäsongens inledning återkoppla till detta tema och försöka fördjupa insikten om näckens väsen och natur. Detta är egentligen en ganska skrämmande uppgift. Läsaren kanske förstått att jag menar att världen är en själv, det är i varje fall ett sätt att förstå världen och sig själv under det att man ser sig själv i tex stubbar och annat. Men som ni nog förstått menar jag faktiskt i bokstavlig mening under denna sidas kontext.
Adepten på denna stig vi vandrar börjar kanske först känna igen enskilda detaljer som sig själv, en kotte, en sjungande fågel, eller något annat som genom synkroniciteten pockar på särskild uppmärksamhet och bär en betydelse utöver det dess fysiska yta och kropp visar. Desto längre man vandrar på denna alkemiska stig inser man att hela världen faktiskt är manifestationer av en själv. Inte bara av ens fysiska själv, utan framför allt av ens tankar och känslor. Det är detta som är den skatt vi sökt och som jag nu gradvis packar upp ur trollens förtrollade säck som är verkligheten. Men, det är inte så roligt att inse att allt elände runtom i världens alla vrån och skrymslen emanerar ur en själv. Att det är jag som är allt detta oerhörda lidandes upphov och ondskans källa! Brutalt kan tyckas. Det är kanske här svårigheten i motsatsernas förening tydligast visar sig, ljuspleromat på tjärnens yta i form av den oskuldsfria vita rosen och dess dolda simfot djupt i tjärnens mörka och bottenlösa dyiga djup. Ett skrämmande avgrundsdjup där Abaddon vakar, avgrundens ängel. Och allt detta finns i medvetandet. Det är ju inte så att adepten i detalj går och tänker ut allt elände, det mynnar ur livets samlade tankar, upplevelser, emotioner, och stämningslägen och manifesterar både medvetet och omedvetet medvetandeinnehåll. Den fysiska värld som omger adepten är så att säga en arketyp i detta. Men, vid dessa motsatsers förening inser adepten kanske att allt detta sker av nödvändighet, till utförandet av det Endas mirakel. Detta är en framkomlig väg inför den dom som just avkunnats. Då kan man se att naturen innehåller alla färger och nyanser mellan gott och ont, människan är alltings mått – dvs adepten själv. Vintergatan spänner den båge i rymden som är medvetandet mellan sol och måne. Det är mot ljuset man kan sträva, men minns vad jag sagt. Jag får nog ändå se mig som färdledare (och detta vill vara hoppfullt) på denna vandring som sker genom mitt medvetande, ingen annan är nog skaffad för denna uppgift, även om alla rör sig i mitt medvetande och manifesteras fysiskt inför mina ögon. Det här betyder att Gud, Jesus, Satan och allting däremellan kommer ur ingen mindre än adepten själv, ja, de är adeptens kropp, som är dels dennes bål, armar, ben och huvud, men också universum. Adepten är så att säga hjärtat, och hjärtat är världen. Jag skulle vilja uttrycka det som så: Det är jag som är hjärtat, och ni är mitt hjärta, och ni är ett mycket bra hjärta! Här vill jag avsluta med att länka till en mystik dikt, scrolla längst ner i länken. Jag skrev ju om gudar i föregående anteckning och den gamla kunskapen att i ären gudar. Till att börja med kan man ju fråga sig vad en gud är, eller vad Gud är. Jag faller här tillbaks på Martin Luthers definition i sin stora katekes, hans summering av doktriner: "Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud." Men Gud är ett komplext väsen, kanske belyst genom Buddhismen, vilket är en religion utan en gud, eller gudar. Istället är den både en filosofi – ett sätt att tänka på världen, en väg till ett etiskt liv och en psykoterapi som vill revidera föreställningen om vad en religion är. Den behandlar sanningar utom räckhåll för det rationella tänkandet genom att utveckla en transcendental vision av verkligheten som går över vårt tänkandes alla kategorier. På denna tänkandets andliga träningsväg transcenderar man sin vardag till en personlig vision där man kan komma att förstå kosmos innersta mysterier genom att själv observera och förstå världen ur ett perspektiv så att säga utom sig själv. Men Gud är ändå mer komplex, Gud är du, och du blir ytterst dina tankar! Radikalt kan tyckas, men Bibeln fyller i: "Är det du fäster ditt hjärta vid rättskaffens, är det den rätte Guden, i annat fall den falske, ty de två blir en kropp, och denna kropp är Kristi lekamen. I detta är du inte din egen, utan bor i Gudens ande, som bor i dig. Din tro, din tanke, och Gud hör samman, de är ett kött". Ja, fritt framställt i denna kontext ur stora katekesen och Första Korinthierbrevet. Aposteln Paulus fyller i: "Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I." 1 Kor 3:16 Genom Buddhismens karma kan adepten förstå sina tankar som Guden och som fördärvar denne om de inte är uppriktiga och rättfärdiga. Genom biocentrismen kan man sedan förstå att denna Gud är en högst påtaglig fysisk realitet, materien är Guds sätt att vara till och det är denna som omfamnar adepten. Jesus förklarar (fritt återgivet): "Det står vidare i lagen att Gud sagt att ni som fått ordet är gudar." Psalt 82:1, 6 och Joh 10:34-35. Ja, alla har vi ju fått ordet :-) På gott och ont. Verkligen! I allt detta behöver vi vänja oss så att vi inte bländas och förgås vid åsynen av den härlighet världen ännu inte är mogen att utstå i sin helhet. Den får nöja sig med de glimtar i det mått den precis kan uthärda. Gud vill komma världen så nära det går, utan att den förgås av hans härlighet. Ja, detta är inte i egentlig mening religiösa ord, utan mer buddhistiska, eller alkemisk procedur. Gud är komplex!
Jag har ju skrivit om perspektiv här förut. Jag skall om igen berätta om det jag ser, fast med lite andra ord. Detta med anledning av att jag funderat lite över detta med änglar och googlat ärkeänglar. I Bibeln omnämns endast en ärkeängel, och i singular, en ängel vid namn Mikael. Denna ängel antas vara identisk med Jesus och Mikael var då det namn han bar i himlen innan han nedsteg på jorden som Guds son. I kristen tradition finns det dock fler ärkeänglar, tre, sju eller tom tusentals, beroende på vilken tradition man tittar på. Men om vi håller oss till Bibeln, anses namnet Mikael uttydas "Vem är som Gud". Ja, om det är formulerat som en fråga är det en bra sådan som pekar rakt på Bibelns apokryfiska innehåll, dvs dess fördolda visdom, eller budskap. Denna är inte helt lätt att förstå sig på, med fördel packar man det egna livets samlade erfarenhet i sin ryggsäck och ger sig ut på vandring i det som är verkligheten och söker insikt i dessa frågor. På denna vandring är man inte ensam, framstående hjärnor som tex Isaac Newton, den moderna fysikens och den rationella vetenskapens fader, vandrade mycket på dessa stigar. Jo, men åter till frågan "Vem är som Gud?" (om det nu är en fråga). Det vill jag mena, kära läsare, är den som befinner sig i medvetandets centrum, den som bär medvetandet likt sköldpaddan bär sitt skal, alltså – den som bär världen. Det gnostiska (gnosis – förborgad andlig visdom och enhet förunnat ett fåtal) Mariaevangeliet förkunnar "Där medvetandet är, där finns skatten". Mariaevangeliet tillhör de apokryfiska texterna med gömd, fördold och svårbegriplig information. Må den höra som har öron att höra med och förstånd att förstå och detta är singular. Bibelns Lukas 17:20-21 säger: ""Men då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds kungarike skulle komma, svarade han dem och sade: ”Guds kungarike kommer inte på ett iögonenfallande sätt så att man kan se det, inte heller skall man säga: ’Se här!’ eller: ’Där!’ Ty se, Guds kungarike är i er mitt."" Den sista frasen återges på lite olika sätt i olika översättningar: "...är invärtes i eder" eller "...är mitt ibland eder" eller "...är inom er". Detta kan man begrunda, kanske under det att man betraktar Dan Browns påstående att den gamla visdomen i olika tider och i olika kulturer förkunnar "Veten I icke att I ären gudar?" Bibeln uttrycker saken som så: "Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar?" 1 Kor 6:15 Detta senaste är något vi tycks ha glömt, en del av den kunskap jag förlorade då jag störtade ner hit på jorden, då örnen landade. Gudar är odödliga män, och män är dödliga gudar*. Den förstnämnda sorten kommer vi tämligen snart att bli bekanta med genom teknologins försorg, den senare känner vi redan, fast vi tycks ovetande om sakens natur. Men nu vet ni det och även jag! Och jag har återfått ytterligare en del av mitt förlorade minne och finner stöd för mina aningar, vilka kan sammanfattas i: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser". Mark 4:11 Med detta vill jag avsluta med det andliga imperativet: Hawah! *) Corpus Hermeticum XII.
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|