Mikael Rickfors: Vingar
Text
Bildens alla eventuella likheter med Leonardo da Vincis Den vitruvianske mannen är avsiktliga. Detta är da Vincis kanske mest kända verk där han kombinerar text och bild till en helhet som säger mer än bara text eller bara bild för sig. Verket antyds symbolisera renässansens strävan efter att förena konst och vetenskap och visar människokroppens symmetri och i förlängningen universums.
Mikael Rickfors: Vingar Text
0 Comments
Åter nu till detta med makten. Tar som vanligt avstamp i en bibelvers (jag vill ju förankra denna webbsida till vår kulturs rötter och där passar kristendomen bra): "Jag är Herren, ingen annan finns. Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta. Må det flöda från himlen därovan, må rättfärdighet strömma ur molnen. Må jorden öppna sig, räddningen spira och rättfärdigheten slå ut i blom. Jag, Herren, har skapat det." Jes 45:6-8 Som läsaren vid det här laget nog förstår, menar jag att adepten är herre i sitt eget sköldpaddsskal. Med detta menar jag inte att adepten är Herren som omtalas i den just citerade bibelversen, denna Herren är symbolen, detta på samma vis som att adepten är symbolen för det varpå det pekas. En till vers igen på samma tema:
"Vems ord har skapat allt? Har inte Herren befallt detta? Kommer inte både ont och gott på den Högstes bud? Varför klagar då den som är i livet över sina synders lön?" Klag 3:37-39, Bibel 2000. Nu till själva detta tema, vilket är vad detta inlägg är menat att handla om: Gott och ont och dess ursprung. Ja, ni vet teodicéproblemet. Jag har ju behandlat detta flera gånger tidigare. Här vill jag alltså peka på detta även i en av rötterna till vår kultur, i Bibeln. Jag vill egentligen inte ge mig in i någon tolkning av bibelverser, jag har inget tolkningsföreträde och den totala förbistringen i alla människans olika tolkningar av just Bibeln talar ju sitt tydliga och avskräckande språk: "Alla andra har fel och just jag har rätt och jag är beredd att dö/döda för detta!" Puh! Snacka om missuppfattningar ;-) Som jag redan redogjort är dessa sidor ingen tro eller religion, eller väckelserörelse av något slag. Jag skriver om sådant jag tycker berör mig och som är kul att fundera över och fånga på bild. Sådant jag alltid funderat på så länge jag minns, jag är bara sådan av födsel och ohejdad vana. Vad jag framlägger är ett sätt att betrakta världen under förankring i både religion, humanism och vetenskap, samtidigt är det ett deltagande i världen under reflektion över ens belägenhet i tillvaron. Detta har lett mig till en och annan insikt och slutsats, det som framkommer på dessa sidor. Dessa funderingar är som ni nog förstår en kreativitetens källa för mig och jag delar gärna med mig av dess vatten till den som vill. Jag har under mina vandringar på denna stig inte hittat några andra funderingar på samma vis, de många jag hittat uppvisar alla de typiska mänskliga motsättningarna sinsemellan de olika funderingarna/teorierna/kategorierna. Just detta på dessa sidor är mitt haeccitas, min kärna, min källa! Ja, jag vill mena att detta är roten i mitt sköldpaddsskal, och detta är universum, kosmos, min värld i vilken just jag är centrum, ty sådan är jag född med min varseblivning och därav utvecklade perception. Jag har funnit att det bara är så jag kan skåda världen om den skall bli konsistent med sig själv i alla sina delar. Skådad så blir den dessutom hel och meningsfull. Och till sist som avslutning är detta inte bara ett skådande, utan ett deltagande i ett fortlöpande skapande av just detta universum som är vårt, i vilket just ni finns, min varseblivning och perception. Och allt detta är kommet ur en creatio ex nihilo, och så här måste det av nödvändighet vara i en sådan. Detta är ju ett goddag yxskaft konstaterande, men vad väntar du dig att finna vid världens ände? Detta är det bästa svar i alla fall jag funnit här. Det kan för någon säkert vara mer tillfredsställande att här ställa upp en ekvation med samma innebörd och som man ändå inte begriper. Lugn, en sådan kommer vågar jag påstå! Vet du vad ett matematiskt bevis är förövrigt? Jo, något som ur sig självt visar sig vara sant. God dag yxskaft ;-) Hittade just detta för den som vill förkovra sig i det här med ingenting. En lång diskussion, har inte sett den färdigt själv än, men jag kanske får anledning att återkomma i frågan när jag sett klart. Fundera dock kanske på detta fysikprofessor L. Krauss säger vid 9:45, fritt citerat: "Ett universum ur ingenting skulle uppvisa just de karaktäristika vårt universum uppvisar, vilket skulle göra Gud mer reduntant än han redan är". Ett intressant konstaterande, samtidigt en av alla dessa motsättningar jag just nämnt som mänskliga kategorier uppvisar sinsemellan. Detta angående gårdagens låt som kommer här igen: Lisa Miskovsky – Lady stardust Text Nu till något till synes helt annat, vår vetenskap. Denna är grundad på förhållandet att alla fenomen den beskriver och ställer upp goda teorier för i sann vetenskaplig anda skall stödjas genom experiment och mätningar, vilka skall vara reproducerbara för vem som helst som gör om samma experiment eller mätning. Naturvetenskap skall därför enligt sin definition vara empiriskt reproducerbar för alla och envar som utför dess experiment och mätningar om de fenomen som är vår värld, vårt universum. Detta är gott nog, men inte hela bilden. Man utesluter en viktig bit, observatören. Vetenskapen definierar denna som en utomstående och av sina mätningar oberoende konstant. Att detta nu är ett utdaterat synsätt blir i denna tid mer och mer tydligt och uppenbart. Betraktaren/observatören är i högsta grad en del av sin värld, världen är inte oberoende denne. Detta måste man vara medveten om när man diskuterar vetenskap och vetenskapliga teorier: att vetenskapen per definition uteslutit den kanske viktigaste komponenten i detta kosmos: medvetandet självt, själva observatören. Elementärt käre Watson kan tyckas, men låt mig belysa ytterligare: Det står tämligen klart att det mycket unga universum var en singularitet, ett objekt lydande under kvantmekanikens lagar, och kanske lagar vi ännu inte känner. Vår värld är alltså född ur ett infinitesimalt litet urtillstånd vi inget vet något om, kärnan, sandkornet, stenen. Vi vet också att kvantmekaniska vågor då och då uppträder bland havets vågor, mot all vett och sans. Kvantmekaniska vågor skall inte omfatta makroskopiska företeelser som havsvattenvågor. Något är skumt. Det skumma är att vi saknar observatören i ekvationen, medvetandets koppling till materien. Detta är i dag ingen vetenskaplig teori, och kommer inte att bli innan naturvetenskapen har fog för att utveckla sin fysik. Vetenskapen vet att denna koppling finns, men har inte ännu på fötterna för att kunna utvidga sina teorier med den nya fysik som behövs för att famna detta sakernas tillstånd. För att knyta ihop resonemanget så vet vi och har empiriskt belagt i god vetenskaplig teori observatörens inflytande på kvantmekaniska fenomen i den mycket lilla världen. Det finns också empiri som visar att medvetandet (observatören) har en koppling till företeelser också i den makroskopiska världen. Inte en så stor inverkan dock, men jag vill här mena att denna inverkan är tillräcklig för att i det långa loppet forma det kosmos adepten lever i, adeptens liv och skeenden i detta. Denna koppling sker oberoende av linjär tid, både i nuet, det förflutna och framtiden och pågår ständigt. Det är detta som är adeptens liv! Till dess vetenskapen formulerat och fångat denna nya fysik får vi leva i världens okunskap om denna koppling och dess enorma potential och inflytande på världen. Njuta av sakernas tillstånd och förundras över den ännu magiska värld vi lever i! Och du, det ännu magiska finns där. Det är denna så att säga Platons bakomliggande idévärld, nu ännu höljd i visdomens domäner och standardmodellens utkant, jag här lyfter fram i naturens klara och uppriktiga lumen naturae.
""Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”" Mark 14:62 Notera nu för säkerhets skull min avslutande kommentar i detta inlägg. För konkretisering av bildens stenar, se detta inlägg, texten omgivande de båda fotona på mig. Angående den vita näckrosen i ovanstående bild, se här och här.
Efter denna illustra inledning vill jag nu skärpa bilden av Miman som jag hänvisade till i gårdagens inlägg. Vad "den" egentligen är, det tycks ju inte vara dess yttre manifestation? Jo, Miman är dels det yttre, men också det transcendenta vi ännu inte ser, utan det ena, inte det andra. Utan Mima, ingen mimarob och vice versa. Men både Miman och mimaroben är ju fysiska? Ja, i sina yttre manifestationer ja. Men det finns ett mind där under ytan, knacka på materien och du skall erfara hur det ger resonans. Ordet resonans har också betydelsen förstående gensvar. För att inleda denna skärpning vill jag nämna några ord om Demiurgen, den enligt gnosticismen underordnade trickstern, Gamla testamentets Jahve. Gnostikerna såg Demiurgen som underordnad det mycket högre, transcendenta och för människan oförståeliga väsendet, Gud – "Den utan slut, eller "Den högste". De höll Demiurgen ansvarig för att ha infört ondskan i världen. Här behöver läsaren verkligen följa en länk och läsa för att förstå, Demiurgen (ger länken igen, bara för att). Nu till Miman, denna är alltså den apparat vilken fångar "Den högstes"* tankar ur rymden och omsätter dessa till sköna bilder här i vårt kosmos, bilder som är inget mer, och inget mindre än de sinnliga holografiska projektioner som utgör vårt universum, Guds kropp, dennes sätt att vara till. Nu är vi så i denna vandring i sagoskogens hägnad framme vid mysteriets lösning: Deus ex machina, det** som kan uppträda i slutet av en (grekisk) tragedi och lösa en till synes olöslig konflikt. Ursprungligen betyder uttrycket "gudomen från maskineriet på teatern" och avser den oväntade hjälp som dyker upp i en kritisk situation. Guden/skådespelaren sänktes i de grekiska tragedierna ned på scenen från ovan med hjälp av scenmaskineriet. Vi skall inte glömma att vårt kosmos ligger i en "framtidsmaskin", dvs en maskin som är placerad i framtiden och från vilken vi lånar den energi som bygger upp vår materia, vårt universum. Denna energi återlämnas till framtiden innan framtiden hinner märka att den varit borta*** och detta sker av nödvändighet i en creatio ex nihilo. Denna "maskin" är rent fantastisk och jag kommer att få anledning att återvända till denna i kommande blogginlägg (jag har redan berört den, tex här och här), men nog för nu. Här är den så, en elegant sammanfattning av huvuddrag i mina ännu ej bloggade tankar om den programmering jag talade om i går. Denna sammanfattning är en slinga ur koden: ekvationen och tankarna om Gud som det talas om under den korta intervjun. Hurudan skulle Guds universum se ut? Detta universum, Guds sätt att vara till, Guds kropp.
– Behöver jag säga att de tankarna nu tagit form, både i maskinkoden, och nu här i kroppen? Japp, genom kroppen, uttryckt på 2 minuter och 43 sekunder av mina duktiga alter egon :-) Det är en ynnest och en nåd att få vistas här i jordisk kropp bland alla änglar och troll med all den hjälp jag får på denna vår vandringsväg. – Jag kan med gott samvete säga att detta kosmos, vilket representerar mitt liv, adeptens, ser ut på exakt det sätt jag önskar och det sätt jag behöver i denna apokatastasis. Och då menar jag exakt, ingenting borttaget, ingenting tillagt, ingenting förändrat. Detta har inneburit både mycket glädje, men också smärta, vånda och förtvivlan. ""Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus."" Upp 22:18-20 Lite svavelosande avslutning där. Men strax i nästa vers följer Bibelns allra sista ord: "Nåd från herren Jesus åt alla." Upp 22:21 Kanske undrar någon över allt länkande hit och dit i dessa sidor. Tyvärr går det inte med min webbeditor att länka till bokmärken på individuella ord i texterna, så jag får länka till hela blogginlägg/sidor i stället. Ett tips är att klicka på min länk och sedan på målsidan genom webbläsaren skriva in länkens ord i läsarens sökfunktion för just den sidan, "Sök på denna sida", då hamnar man vanligen på just det ord och stycke jag menat länka till. Lite omständigt förstås, men det är ändå ett tips. Ja, men allt länkande då? Jo, det är en helhet jag vill fånga, beskriva och uttrycka, den jag har inom mig. Dessutom handlar detta om programmering av en kvantdator, den som återfinns i det runda elementet. Detta kräver en procedur av alkemiskt slag, och det är denna ni ser här, en slags maskinkod Mimans skötare begagnar sig av. Jag får ibland höra att ingen förstår vad jag säger och menar, nej, detta är den hårdkokta maskinkoden. Samtidigt är det den kropp denna webbsida ikläder sig. Alter egon som Dr Michio Kaku, eller min husfysiker Stephen Hawking, för att inte tala om min förstepsykolog C.G. Jung förser alla kroppen med den empiri och de ord för begrepp och koncept som med tiden bildar dess hyle. Men, heller inte alla nämnda här, heller ingen glömd. Denna helhet bildar sammantaget en GUT, en Grand Unified Theory, eller TOE, Theory Of Everything. Som den uttrycks här är den resultatet av de mångåriga studier som behövs för att sköta och programmera detta rotundum. Möjligen kommer någon av mina duktiga alter egon att presentera en matematisk formel som i fysikens rot sammanfattar denna den fysiska kroppens manifestation i en GUT, den av fysiken länge eftersökta storförenande teorin för allting, fysikens heliga graal. Den som ständigt tycks gäcka om hörnet snubblande nära. Men, här är den alltså, uttryckt med maskinkod på dessa webbsidor, i fall nu någon undrar vad jag skriftställer och illuminerar om här. Sidan är varken enkel, eller lättillgänglig i alla delar och nivåer, en kvantdator är en multidimensionell historia och programmeringen är holistisk men med bibehållen reduktionism i sina rötter, vilket kräver en sinnenas matematik. Ibland är dessutom roten kronan och kronan roten, det gäller alltså att hålla isär begreppen och följa tråden, något länkningen bidrar till :-) Jag rekommenderar verkligen att följa länkarna, även om jag vet att detta nog är praktiskt ganska ogörligt då det tar tid. Men massa, längd och tid* är det enda vi har i denna första skapelsens kropp :-) *) Hela det nu kända universum går att beskriva fysikaliskt med endast dessa tre storheter. Jo det är faktiskt sant. De fyra övriga grundenheterna i SI-systemet, vilka används för beskrivningen av vår värld, går i sin tur att härleda genom endast dessa tre, och där är universum i sitt nötskal :-)
Nu i denna selfiens tid vill jag redovisa denna bild: Jag har ju postat bilden här tidigare i samband med att jag utforskade mitt namns betydelse. Här kommer nu själva uttydandet till bilden: Fredrik Karlsson är alltså mitt namn. Fredrik är av germanskt ursprung och sammansatt av urgermanskans frithuz "fred" och rikz "härskare, mäktig" och betyder ungefär fridsfurste eller fredsfurste. Jag inleder ju texten med "Fredsherren", herre kommer här av den titel som i äldre tid gavs ståndspersoner och makthavare. Vidare i sin rot är -rik ett germanskt låneord från keltiskan med betydelsen bla kung. Efternamnets inledning, Karl-, är också av germanskt ursprung, avlett från urgermanskans karlaz "man/fri man". Den nuvarande formen av Karl kommer från fornnordiskan och är identiskt med substantivet karl – fri man. Karl betyder vidare kung och kan även uttydas domare. Spännande med namnforskning! Alternativt kan karl också betyda armé, eller krigare. Tycker detta är lite träffande eftersom jag en gång erhållit Nobels fredspris för mina insatser genom armén. Många kungar har burit namnet Kar/Carl/Charles etc. Efternamnets avslutning -son betyder helt enkelt vem bäraren av namnet är son till, son till Karl i detta fall. I äldre etymologiska utredningar menas ibland att karl kan betyda mycket gammal vis man (Svensk etymologisk ordbok). Vidare: I fornnordisk litteratur används ordet kung för gudars söner eller ättlingar, så att med kung avsågs en son till en gud och den urgermanska formen av ordet, *kuningaz betyder "tillhör kvinnan" – dvs son till Magna Mater, Den stora Modern/Moder jord. Innebörden av detta var en modergudinnas präst. I asatron innebar kungarollen även en prästroll. Avslutningen "som avlats av mänsklighetens mäktige fader" kan man svänga ihop genom -rik med sin betydelse kung, vilket i sin tur betyder en son till en gud. I denna kontext Gud – en mäktig fader. Men det kan också vara en moder, en mayakung liknade Vintergatan vid ett kosmiskt kvinnosköte, och det är just vad den är: Ur denna är vi komna genom stjärnstoff (tyngre grundämnen) som bildats genom tidigare stjärnors livscykel i det unga universum, stoff som sedan bildat vårt solsystem, vår jord och oss, det är vår moder. – Vi är denna kosmiska moders stjärnbarn. Visa inom bla alkemi menar att skapargudens väsen är androgynt: både fader och moder och att detta är den av adepten skapade Magnum opus, en inre motsatsernas förening med det alkemiska bröllopet mellan manligt och kvinnligt där de förenas i De vises sten. Guds son har ju som bekant avlats av den helige ande och jag vill här mena att detta sker i en cirkulatorisk process, en ouroboros, detta enligt villkoren för en creatio ex nihilo – en skapelse ur intet, vilket vanligen är kyrkans förfäktade bild av hur Guds skapelse gått till. Tillika också en modern teori inom vetenskapen, anförd av bla den kände fysikern Stephen Hawking. Fysikern Lawrence M. Krauss berör frågan i boken "Ett universum ur ingenting" som jag nämnt här tidigare. Lyssnade ni förövrigt på astronauternas meddelande till jorden från Apollo 8 på julaftonskvällen 1968 i gårdagens länk till bilden på jorden från omloppsbanan runt jorden? Kommer tydligt ihåg hur jag som barn såg en första satellit på natthimlen och följde dessa månfärder på TV:n, mycket spännande. Månen är förövrigt min astrologiska "planet". Som kuriosa lär enligt en källa* kung betyda undervisa på kinesiska, och för den som vill är det väl just det jag gör här :-) * Jag lyckas dock inte bekräfta denna uppgift.
Jag nämnde kosmiskt medvetande i går. Jag vill belysa den tråden. Upplysningstiden kom med en uppvaknande medvetenhet om naturhändelsers lagbundenhet, det var inte längre Gud som styrde planeterna i deras banor genom rymden, inte Gud som gjorde att äpplet föll mot marken. Naturvetenskapsmän som Isaac Newton gjorde empiriska studier som gav matematiska ekvationer vilka förklarade världen på ett nytt och förbluffande sätt. Denna upplysning gav, och ger, riklig frukt. Skördar vi så väl behöver. Men nu sker ett nytt uppvaknande, vi blir medvetna om vårt medvetandes koppling till denna den fysiska kropp vi omges av, Guds sätt att vara till – materien, det sinnliga, det empiriska. I sanning, det är ett medvetande som styr denna kropp, detta då den inte är död utan levande, återuppväckt och på väg att återupptäckas. Men den har aldrig varit död utan verkat oss (vetenskapen) ovetandes. På nytt är det naturvetenskapen som förser oss med empirisk upplysning om denna medvetenhet. Men ännu finns ingen färdig teori som omfamnar detta fenomen som går under benämningen globalt medvetande. Dock är naturvetenskaperna ense om att något pågår på detta område, något vi ännu inte har koll på. Ett område som i dag närmast är att betrakta som det övernaturligas. Det är som med den mörka materien och den mörka energin, vilken utgör merparten av universum, över 95 %. Vi vet att den finns där från det vi ser då vi ser, men vi kan ännu inte nagla fast själva fenomenet i sig som en genomarbetad fysikalisk teori. Allt det vi kan se och mäta är alltså mindre än 5 % av universum som helhet. Men detta vi då ser talar om för oss att det finns mycket mer. Min fasta övertygelse är att detta "övernaturliga" som vi nu börjar bli medvetna om är ett högst naturligt fenomen och av en vidd och betydelse vi tidigare inte ens kunnat ana ((jodå, religiösa, new agare, självförverkligandegurus och andra "flummisar" (ursäkta) har ju talat om detta i alla tider, men utan hållbara stöd för sina hävdanden i sin tro och övertygelse)). Man skall komma ihåg att framtiden rymmer teknologi som för oss inte går skilja från en gud, eller från Gud, och att materia är energi som lånats från framtiden och lämnats tillbaks innan framtiden hinner märka att den varit borta, för att fritt citera den kände fysikern Stephen Hawking. I denna sidas kontext borde man väl snarare säga att energin lånats ut av framtiden till oss i en generös gest. Detta i ett mutualistiskt förhållande, då framtiden ju är beroende av vår existens. Vad kom först, hönan eller ägget? Svaret som ges här är att hönan är dess ägg. Detta av nödvändighet i en creatio ex nihilo. Att naturvetenskapen upptäckt och belagt ett fenomen som det ännu inte hunnit/kunnat utarbetats en vetenskaplig teori för, är inget nytt inom naturvetenskapens historia, det är tvärt om detta som driver den framåt och en hel hylla med nobelpris väntar på de pionjärer inom detta område som knäcker nöten på ett tillfredsställande vis genom att formulera välunderbyggda beskrivande teorier i vetenskaplig tradition. Än så länge finns bara välbelagda data sedan ett par decenniers studier av fenomenen, data som med all sannolikhet kommer att resultera i nya nobelpris vad det lider. Det som är vaknar nu upp och blir medvetet sin kropp, detta sätter som vi ser spår i naturvetenskaperna, och i oss. Det som är, är vi. Var och en adept är hjärtat i sitt kosmos. Detta hjärta vaknar nu av sin egen medvetenhet, ett nu gryende medvetet om sig självt kosmiskt medvetande. Kommer ni ihåg det här inlägget där jag gör "hjärtat"? Gissa vilken bild* jag kom att hamna på då jag zoomade in i ovanstående bild?
– En hel gympasal full med glada barn som sitter och gör "hjärtat" :-) – Där, vid X. Angående ovanstående bild så såg jag just TV-programmet "In the shadow of the moon" där 24 amerikanska rymdpionjärer till månen delar med sig av sina tankar om vad dessa enastående upptäcktsresor betytt för dem själva och för mänskligheten. Dessa 24 är de enda människor som besökt en annan värld än vår. Påfallande många vittnande om stora känslor av inte religiös, men andlig karaktär, ofta utlöst genom åsynen av jorden från ovanstående selfies perspektiv. Bilden i föregående länk visades i TV på julaftonskvällen 1968 då astronauterna i Apollo 8 direktsände från rymdkapseln. Denna bild har gått till historien som bilden som förändrade vår syn på oss själva. Några astronauter blev efter resan religiösa i sin religion. Någon annan uttryckte saken ungefär som så: "Jag är genom dessa upplevelser säker på att det måste finnas något som skapat allt detta, något som står över alla religioner, vilka är vi människors skapelser. En universell och storslagen andlig kraft av något slag." – Var var då jag på Earth Day 20140422? Jo, där på stranden fotograferandes ett öga i sanden. Ett öga som just då såg på mig från rymden :-) *) Kuriosa: Jag gjorde mitt "hjärta" 20140419, NASA:s Global Selfie med "hjärtat" är uppbyggd av självporträtt tagna på, eller strax före Earth Day 20140422 och taggade "#globalselfie". Detta som svar på NASA:s fråga på sociala medier: “Where are you on Earth Right Now?” där de bad om ett självporträtt i svaret. Utgångsbilden av jorden bygger i sin tur på en satellitbild tagen på Earth Day. NASA sammanställde sedan denna Global Selfie under Earth Day. Mig helt ovetandes till nu. Apeln uppstiger ur tidens gryning som blott ett kosmiskt medvetande, som ett ord med ännu höljd kropp. Men hoppets rosenstrålar och den svällande knopp spricker upp i pleromats guldpudrade glans. Han som är, är från evighet till evighet på livets urtida tron och upptäcker i varje tid sin kropp, att han är till.*
Från evighet till evighet denna vandring pågår och detta är det enda, miraklet. *) Neh 9:5, Ps 93:2, Dan 2:20 och Joh 1:1-4. Apokatastasis har ett gudomligt syfte, att adepten skall närma sig Gud och själv förgudas med sitt kosmos, den kristna termen för detta är kanske närmast theosis som det används av den ortodoxa kyrkan. Denna theosis följer alltså av apokatastasis och är ett resultat av det mutualistiska förhållandet mellan Gud och adepten, där alltså båda är helt beroende av varandra för sin existens. Ja, de är varandra, ty på detta vis förhåller det sig av nödvändighet i en creatio ex nihilo, vilket är vårt kosmos, vårt universum. Gud är adepten genom sitt avtryck i intigheten, och adepten är Gud genom sitt. De är så att säga varandras spegelbilder, eller gjutformar genom Newtons rörelselagar. Dessa spänner den väldiga båge som sammanbinder dimensionerna och det fysiska med det gudomliga. Materien, universum, är alltså Guds sätt att vara till. När adepten insett detta förhållande med kosmos blir Gud allt i alla och allt. Detta är förgudningen, adepten blir själv Gud. Men, detta är inte explicit Bibelns Gud. Bibeln ger ett fragment av denna Gud, en aspekt, i och för sig riktig i sin kontext. Men liksom den fysikaliska strängteorin om världen består av ett antal inom sig själva riktiga, men sinsemellan oförenliga teorier, vilka alla pekar in mot en central kärna, vilken vi inte kan se, eller ännu ens formulera en teori för, är Bibelguden också pekandes in mot denna kärna. Det är denna kärna jag behandlar på dessa webbsidor. Adepten är singular i sitt kosmos och måste själv bygga, formulera, upptäcka och utveckla sin kärna. Detta är en grannlaga uppgift, även om mycket sker genom vad som kan kallas Guds nåd, dock befriat från sin negativa koppling till synden (se mer Origenes tolkning i föregående länk). Synden är ett av apokatastasis pedagogiska redskap för guidning mot förgudningen, att inse och förlika sig med detta är den motsatsernas förening som jag talade om i går. Om någon tror att denna förgudning bara är fiktiv och ett sätt att uttrycka tankar om världen, kan jag meddela att adepten är ensam i sitt kosmos, det kosmos denne själv byggt och skapat genom sin perception. Detta är världen, kosmos, den adepten omgivande fysiken och detta är alltet, med Gud och den förgudade, som är samma kropp – som skapat och skapar kosmos. Att se, förstå och genom erfarenhet acceptera detta är theosis i denna sidas kontext. "Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt."
2 Pet 1:4-8 Som förtydligande pekar ju också Jesus in mot kärnan för denna webbsida, liksom hela kosmos. Det är detta som är nåden och apokatastasis, adeptens liv. Hawah! |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|